EUROPA

MADEIRA ÄR EN Ö ATT LÄNGTA TILL

Ett besök på Madeira är en lisa för själen. Här låter man sig förföras av vackra vyer, av Atlantens vågor som slår mot klipporna, av god mat, gästvänliga människor och det rogivande lugnet som på en gång drar ner tempot i kroppen.

_43823

Ett behagligt men nyckfullt väder adderar till charmen. Ön utanför Portugals kust kan mycket väl bli din nya favoritdestination. En vardagsbild från Madeira är hav och frodiga berg så långt ögat kan nå. Atlanten sträcker sig milsvid. Grönt och blått fyller färgkartan ihop med brandgula solnedgångar. Inget stör, allt känns harmoniskt. När vi checkar in på Casa Velha strax öster om huvudstaden Funchal, är det nära nog det zenliknande tillståndet vi först lägger märke till. Plus de komplexa dofterna av allehanda växter, och det ofattbara lugnet som direkt sätter oss i stämning.

Extriör

Från början en jaktstuga för kungligheter och adelsmän har Casa Velha med sin tvåhundraåriga byggnad idag transformerats till en stilfull spa- och golfresort, tillhörande den välrenommerade kedjan Relais & Châteaux. Det känns som om delar av Belgravias yppersta elit har checkat in för att rädda sina äktenskap. Eller mor och dotter som har kommit dit för att bonda. Eller en uppfinningsrik tysk i golfsfären som enbart behöver en veckas inspiration. En kosmopolitisk stämning med människor från hela världen fyller salongerna.

Rum 2

Det pågår mycket läsande både här, runt poolen och vid det avskilda tehuset. Det beställs diskret in Gin & Tonics med välansad Oxfordengelska. Fågelkvittret ligger som en dov men ändå pockande matta av ljud i bakgrunden. Rottingmöblerna i det eventuellt annalkande lätta regnet erbjuder en harmonisk fristad att sjunka ner i medan man ser ut över träden som märkligt nog liknar gigantiska broccolikvistar. Vid våra fötter och runt hela området är småstenar omsorgsfullt placerade i tusen- och åter tusental i cirkelmönster som påminner om japanska trädgårdar. Det är tydligt att Casa Velha lägger stor vikt vid såväl detaljer som service och gästfrihet.

En minimal, knappt märkbar vattendroppe träffar min nacke. Sen en på handen. Men inget mer denna afton. Cikadorna spelar sin symfoni, och avrundar först när solen lägger ner sin verksamhet för dagen. Allt andas lugn. Casa Velha speglas av en återhållen elegans, där stärkta skjortor och en vänlig återhållen humor finns bland personalen.

Vi frågar om notan ska signeras och svaret blir: ”If you wish, or if you trust us you do not have to. We trust them.” Jag anar i mitt stilla sinne att smitnotor inte förekommer alltför ofta här. Vi sjunker ner till ro i de alltför bekväma sängarna där den indiska bomullen förbereder oss för nattens vila.

Föjande morgon tar vi en promenad i de botaniska trädgårdarna runt hotellet som tillhör Palheiro Estates. Mäktiga flerhundraåriga kameliaträd sträcker sig mot skyn. En stunds kontemplation i kapellet följd av en stilla promenad bland stigar och gångar i blomsterprydda alléer är en fröjd som är få förunnad. Vi unnar oss en vistelse i tehuset som tar ner tempot i stressade kroppar ytterligare något. Detta kallas som bekant semester.

GOLF MED ENASTÅENDE VYER

_43943

Banan som ligger endast en kort promenad från Casa Velha heter Palheiro Golf. Kuperad och tekniskt intrikat ligger den med makalösa vyer över Atlanten – blått går i blått där hav och himmel möts. En böljande fairway rullar ibland dramatiskt ner mot stupen. De flesta använder sig här av golfbil, dock ser man ambitiösa svenskar som alltid vill ha morgontider och gärna går banan i stället för att köra bil. Banan är en design av den kände Cabell B Robinson.

Golfbana

Vi äter både lunch och middag och kontemplerar över utsikten ned mot hamnen och staden Funchal som helt enkelt är enastående. Det är lätt att bli sittande och bara njuta av vyerna. Vi tar oss söderut på en Highway One-liknande vägsträcka och siktar in oss på Santo do Serra som den andra banan på ön heter. Infrastrukturen och vägarna är av hög kvalitet och det är lätt att för ett ögonblick lockas att släppa blicken från vägen och blicka ut över både hav och djupa, grönskimrande dalgångar. På låg växel klättrar vår franska lilla hyrbil uppåt och vi närmar oss klubbhuset, där läget om möjligt är än mer spektakulärt med högre höjd och ytterligare skönhet i form av smaragdgröna utsikter. Från det högt placerade klubbhuset ser man ut över de obebodda öarna Desertas och Bugio.

Golfbana i solnedgang

På Santo do Serra spelas Madeira Open vanligtvis, och svenske Mats Lanner är den enda tourspelare som har vunnit två gånger här. Banan har tre slingor à nio hål döpta till Machico, Desertas och Serras. En modern akademi och en puttinggreen samt en drivingrange med läge som är svårslaget adderar till pluspoängen.

ETT NYCKFYLLT VÄDER – OCH ANDRA MISSUPPFATTNINGAR

Man åker inte till Madeira för att få en garanterat solsäker tillvaro. Vädret växlar snabbt och det är lite som på Irland; man får vara beredd på både regn och sol inom en halvtimme. En mil eller två emellan regn och solsken är inget ovanligt. Klimatet är dock varmare och mer behagligt subtropiskt tack vare öns läge nordväst om Kanarieöarna. Men vädret är också en del av charmen: frodigheten är stor och blomsterprakten i sitt esse, vilket har fått många naturintresserade turister att besöka ön.

Det har tyvärr också gett Madeira ett lite kantigt rykte om att vara ett ”pensionärstillhåll”. Lite oförtjänt, kan tyckas. När vi möter Anneli Johansson, svensk destinationschef på ön för resebyrån Thomas Cook, rätar hon ut några frågetecken vad gäller missuppfattningar om Madeira. Bland annat då att en vanligt förekommande slutledning är just att det endast är pensionärer och nygifta par som tar sin tillflykt hit. Det är inte helt sant då man möter allehanda nationaliteter och intressanta personligheter, inte minst adrenalinjunkies som vill ge sig i kast med alla sportiga äventyr av allehanda slag som finns att pröva på här. Även om övervägande delen är britter och portugiser så är det en skön mix av såväl lyxlirare som vandrare.

En annan missuppfattning är att landningsbanan är livsfarlig, kort och slutar med ett stup. Då vet gemene man inte om att man faktiskt har förlängt den med i runda tal två kilometer.

GODA SMAKER OCH SALTA HAVSVINDAR

Lunch

Vi tar oss vidare norrut mot Santana på vår färd till Quinta do Furao, en utpost som är mer än väl värd resan. Man kan välja att åka den snabba vägen via ett antal tunnlar, eller den långa och utsiktbefrämjande trippen lite beroende på hur man vill disponera sin tid. Väl framme väntar ett sagolikt scenario med hela Atlanten långt nedanför som brakar in med full kraft. Vi satsar här på en lokal specialitet, sauterad Black Scabbard-fisk eller Espada (närmast att betrakta som torsk med banan och passionsfruktsås), strax efter en liten uppfriskande drink innehållande madeiravin med is och myntablad. Även här blir vi sittande timtals, inte undra på, med tanke på vad upplevelsen berikar oss med. I sanning ett mirakel.

Utsikt

Självklart vill vi även få lite saltstänk i håret så nästa dag tar vi båten till Porto Santo, en ö lite drygt två timmar bort från Funchal. Det är en riktigt lugn ö, platt, och som påminner lite om Formentera i Balearerna. Här är det i princip omöjligt att hamna fel då det bara finns tre vägar.

Minnesbänken

En elva kilometer lång och lugn strand sträcker sig utanför vårt hotell, Hotell Porto Santo & Spa. I det välutrustade spaet lägger man sig i vinn om att integrera naturen varför bland annat inpackning i sand hämtad från den närliggande beachen finns på specialmenyn. Det ska enligt uppgift ge enastående fördelar och nyvunna krafter vilket man kan behöva när det är dags att ta sig an golfbanan som i sig är en upplevelse.

Golf med spektakulär utsikt

Banan är en design av legendaren Seve Ballesteros och vi förundras framförallt av hålen 13-15 som med sina dramatiskt stupande klippor låter oss hänföras. Härifrån ser man faktiskt bägge sidorna av ön. Det nyckfulla vädret ger sig återigen tillkänna när vi väntar in ljuset högst uppe på banan. Mitt i solskenet närmar sig ett regnväder, vi kan se det nalkas hastigt. Seves hyllningsbänk och minnessten som står vid det 14:e hålets teebox får en regnbåge över sig och i det ögonblicket infinner sig nästintill en religiös upplevelse. Det är nästan som om Seve ser ner på oss från sin himmel och önskar oss lycka till inför de avslutande hålen.

Ceviche

Vi tar oss ner till den sydöstra delen av ön där en makalös lunch väntar: en ceviche följd av räkor och dorada, djuphavsfisk perfekt grillad med citron och vitlök. Så enkelt men så gott. Till detta ett glas torrt lokalt vitt vin. Under måltiden ser vi ut över havet medan de ljumma vindarna behagfullt dämpar hettan. Frågan infinner sig direkt: kan man över huvud taget ha det bättre? Det är inte för inte som Madeira fått smeknamnet Atlantens pärla.

För mer information:
www.casa-velha.com
www.palheirogolf.com
www.hotelportosanto.com

Foto: Peter Cordén

UPP
Translate »