ASIEN

CONSTANCE HALAVELI

Sjöflygplanet som tagit oss från Maldivernas huvudstad Malé går sakta in för landning. Den senaste halvtimmen har vi flugit över den ena paradisön efter den andra.

DSC_0025

Det är en brokig skara ombord på planet, men förtjusningens språk är universellt och man förstår att alla är oerhört förväntansfulla. När vi landat och lagt till vid den lilla flytbryggan som ligger ute på öppet vatten, så visar det sig att fotografen och jag är de enda som ska av. Mer plats till oss, tänker åtminstone jag lite egoistiskt, mer plats till oss. Fast det här med plats, ska det visa sig, är inget man behöver bekymra sig för som gäst på Constance Halaveli. Efter att vi hälsat på raden av personal som tar emot oss på bryggan efter den korta båtfärden från ”flygplatsen”, samt checkat in, körs vi i en golfbil till vårt hem för de kommande dagarna. Eller, för att citera mig själv: ”First Class Magazine har numera sin redaktion på Halaveli, jag åker aldrig härifrån!”.

Anledningen till detta uttalande följer strax. Vår underbart vänliga värdinna, parisfödda Laila Bonnefoy stannar golfbilen framför vår port. När hon öppnar den, och vi ser gången som leder fram till vår beach villa inser jag att det inte bara är jag som redan trivs. Vid åsynen av vårt hus, en tjusig tvåvånings villa i trä, givetvis med det för breddgraden obligatoriska taket belagt med palmblad, en privat trädgård med eget soldäck, en liten pool samt direkt access till stranden som skymtar i fonden – ja, då hör jag fotografen mumla: ”Alltså, finns det här på riktigt?” Betänk då att vi då inte ens hade kommit in.

410 KVADRATMETER LYCKA
DSC_0323

Mitt i rummet i villans undervåning står en enorm säng från vilken man har utsikt över trädgården och poolen. Bakom sängen står ett rymligt skrivbord som döljer den generösa minibaren. För den som undrar: jodå, det finns en teve i sovrummet, en stor sådan, men om den hade några kanaler inprogrammerade får någon annan svara på, vi åkte inte till Maldiverna för att glo på dumburk.

Trådlöst internet finns det dock, och ett mycket väl fungerande sådant. Från den lilla hallen som leder in från det ena sovrummet till badrummet når man en stor garderob och ett litet pentry med kaffebryggare. Dörren in till badrummet döljer en helt ny värld: där finns nämligen det enorma utomhusbadrummet med badkar, dusch, dubbla handfat, generösa speglar och all annan komfort som man kan tänkas önska sig. Det är som att gå in i en trädgård, fast det är ett badrum under bar himmel. Fullständigt insynsskyddat, naturligtvis.

DSC_0327

En trappa leder som sig bör upp till ovanvåningen som rymmer det andra sovrummet. Ännu en stor säng, men det som imponerar där uppe är takhöjden som inte slutar förrän den når upp i nock. Det finns också ett egen badrum med dusch, samt en stor terrass från vilken man ser havet. Nere igen. Utanför sovrummet finns det både liggfåtöljer för lata dagar i skuggan, solbäddar vid poolen för den som vill hjälpa brännan på traven samt ett matsalsbord. Det tar ett tag innan man acklimatiserar sig och slutar undra varför den stora villan inte har ett ordentligt vardagsrum – det är ju precis det den har, fast det ligger under öppen himmel.

Längst ner i trädgården finns en liten grind, det är porten till ännu ett himmelrike: stranden. Framför den gröna och frodiga häcken står det fler solbäddar placerade under ett parasoll, och när man lägger sig på någon av dem, så är den enda utsikten man har hav, hav och åter hav. Inte en enda människa syns på stranden, det känns som att man har hela världen för sig själv. Vattnet är föga förvånande kristallblått och varmt, sanden är finkornig och liksom kittlar lite mellan tårna. Det enkla svaret på den mumlade frågan är alltså: ja, det här finns på riktigt. På riktigt!

VATTEN, VINCENT OCH VIN

DSC_0027

Innan första dagens middag, som vi ska inta på strandrestaurangen Meeru, blir vi bjudna på en vinprovning tillsammans med Halavelis sommelier Vince. Det står på inbjudan att provningen ska gå av stapeln på stranden, därför beslutar vi oss för att prova viner först, för att sedan gå direkt till restaurangen. Självklart klär vi upp oss lite inför middagen, och med nystrukna skjortor och smala, sommarlätta chinos beger vi oss till stranden. Döm om vår förvåning när vi kommer dit och får se var Vincent har dukat upp sitt provningsbord.

Ja, inte är det på stranden utan någon meter ut i havet. Det hade varit på sin plats att skriva att klädkoden var kortbyxor, men Vincent : du är mer än förlåten. Maken till charmknutte får man leta länge efter, och byxor torkar ju som bekant. Vi får knappt en syl i vädret. Vince, som ursprungligen är fransos, sitter inne med så mycket kunskap om vin att det räcker och blir över till flera generationer framöver. Att han serverar goda viner behöver väl knappast nämnas, men även om det smakar gott, så är det hans berättelser och anekdoter som fångar vår uppmärksamhet. Det blir som att varje vin får en egen saga berättat om sig. Vincent berättar om jordmån och vulkanaska, han berättar om familjerna bakom vinerna och deras historia. Om sluttningar där vinrankor växer i perfekt balans mellan solljus och skugga. Den timme vi hade avsatt med Vincent blir till två, och hade det inte varit för att Laila, vår värdinna, tålmodig (men med ett nöjt leende på läpparna över både Vincents och vår entusiasm) stått och väntat så är risken stor att vi hade hoppat över middagen.

RESTAURANGER I VÄRLDSKLASS

DSC_0036

Vi slår oss ner vid ett av borden på restaurang Meeru. Våra byxor är fortfarande blöta upp till knäna, och barfota är vi också, men det är verkligen ingen som bryr sig. Bordet står direkt i sanden, runt omkring oss sitter människor och äter middag, alla är på semester och stämningen är härligt avslappnad. Maten är underbar: både den halstrade tonfisken och den närfångade hummern smakar förträffligt. Vincent håller sig i bakgrunden, men han ser hela tiden till att våra glas är välfyllda och kan inte låta bli att berätta ”bara lite” om vinerna han serverar.

Påföljande dag äter vi middag på restaurang Jing som ligger ute på piren. Även här är maten fantastisk, rätterna välkomponerade och servicen helt utan anmärkning. Halaveli kan stoltsera med en av de största vinsamlingarna på Maldiverna och vi får även kika in i en av källarna som man kan boka för en privat provning (kanske inte lika privat som den vi hade med Vincent, men dock). Till restaurang Jing kommer folk ifrån både när och när fjärran för att låta smaklökarna skämmas bort. Just den kvällen vi var där satt en av Europas största popstjärnor vid bordet bredvid oss. Naturligtvis håller vi på First Class Magazine stilen, och röjer därför varken namn eller nationalitet.

SPA, DELFINER OCH BARNKALAS

Ute på piren ligger Halavelis spa som är en oas för den som gillar att låta sig skämmas bort. Att ligga på massagebänken framför öppna fönster medan man ser och hör hur vattnet slår mot pirens pelare kan få vem som helst att somna under behandlingen. Att sedan sätta sig i de generösa sofforna i relaxavdelningen på terrassen utanför och bara låta tankarna fara iväg – vad ska man säga, det är svårslaget. Svårslaget var också den båttur vi tog långt ut till havs och som verkligen levererade. Någon garanti om delfiner fick vi såklart inte, men någon ville oss väl och när vi stod där och spejade så dök de upp framför båten, dessa underbara djur som bara måste upplevas i verkligen. Ett japanskt par som följde med på turen var nära att bli fastbundna på däck eftersom de insisterade på att få hoppa ut och simma med delfinerna, men lugnade sig efter att ha fått förklarat att djuren är vilda och helst inte ska störas. Väl tillbaka på ön tog vi hela den långa promenaden ön runt. Från receptionen, förbi vår egen villa, och sedan tillbaka till receptionen – vad kan det ha tagit? Jag tippar på cirka tio minuter. För öarna är inte större än så.

DSC_0395

Det är nästan overkligt att tänka att man befinner sig på en liten jordplätt som sticker upp ur Indiska oceanen. Fast det mest fantastiska, även om man vet att det förstås finns flera villor i olika storlekar på samma resort, är att det känns som att man har hela ön för sig själv. Några som definitivt kommer att känna att de hamnat i paradiset är barnen. Halaveli har nämligen ett eget Kids Club dit barnen kan gå under dagtid medan föräldrar eller anhöriga gör det de vill. På Kids Club leker barn tillsammans med andra barn i ett avspärrat område. Här finns det leksaker, gungor, spel och pool. På Kids Club kan barnen till och med ta del av enkla kurser i matlagning där de får tillaga sin favoritpizza eller glass. Det finns även en datorhörna med uppkoppling och spel, fast det kanske man inte behöver berätta? Även barn behöver ju logga av ibland, eller hur? Barn eller inte. Constance Halaveli är en resort som vi mer än gärna kommer tillbaka till. Men just nu måste vi packa och dra till nästa ställe: Mofushi.

For mer information:
www.constancehotels.com
www.oneofyou.se

Foto: Pontus Larsson

UPP
Translate »