ASIEN

PHU QUOC I VIETNAM – ÄR DET PARADISET PÅ JORDEN?


Hur kommer det sig att jag förälskade mig så snabbt i Phu Quoc? Berodde det på vänligheten hos befolkningen? Var det aspekten av Vietnams kulturella mångfald som jag lärt känna? Eller var det blandningen av det äkta Vietnam med internationell standard som gav upphov till mina spontana känslor? Eller kunde det vara den hjärtliknande formen på ön och de närmare hundra berg som tronar på den?

Utan tvekan är Vietnams största ö, gränsande till Kambodja, väl värd att besökas. Denna juvel erbjuder en mängd stränder men också en djungel som till stor del är naturskyddad. 

Väl här har vi några dagar framför oss att bara slappa efter en något ansträngande turné i landet, genom att ta ett djupt andetag och njuta av vårt förstklassiga hotell. Vår bas: Salinda Resort med direkt anslutning till havet och en privat (bevakad) hotellstrand. Den nya byggnaden förenar västerländsk standard och lokal touch på ett utmärkt sätt. Den löst utformade ensemblen av flera byggnader omges av en paradisisk, konstnärligt anlagd trädgård. Redan vid frukosten lyckas detta ställe imponera med sin översvallande buffé – här serveras allt i överflöd.

Min personliga favorit är små flaskor med färskpressad vattenmelonjuice. Därefter en kort sväng till gymmet, på grund av dåligt samvete, och sedan passar jag på att ta en behandling på hotellets wellness Spa.

Jag skämmer bort mig med en av de exklusiva ”signature treatments” som min vänliga terapeut avslöjar är särskilt utvecklade för Phu Quoc. Jag väljer behandlingen ”Salinda Sunset”, en aroma- och alginpackning följd av en pärlmassage. Pärloljan kommer från ön och lär vara särskilt rik på mineraler och aminosyror. Min följeslagare på resan väljer ”Salinda Sunrise”, en avslappnad bodyscrub med pärlmassage, där guldkaviar läggs som en ansiktsmask.

Efter behandlingarna känner vi oss redo att ge oss ut på en av de många aktiviteter som ön erbjuder. Frågan är bara om vi ska börja med marknaden och hamnen på öns huvudstad som huserar sextiotusen invånare och är öns enda stad? Göra ett besök vid helgedomen Dinh Cau vid hamninloppet? Eller ska vi kanske titta på Cao Dai-templet i Duong Dong? Det slutar med att vi väljer en mer ovanlig aktivitet och besöker ett fängelse istället. Det är fängelselägret i Trai Giam som ursprungligen byggdes av de franska kolonisatörerna. Under Vietnamkriget höll den södra regimen, med stöd av amerikanska trupper, nordvietnamesiska soldater fångna här. Korrugerade plåtbaracker står uppradade bredvid varandra på ett naket, stenhårt, smutsigt jordstampat golv, omgivna av höga stängsel med taggtråd. I varje hörn finns ett vakttorn. Figurer i papier maché illustrerar de fasor som en gång i tiden utspelades just på denna plats – vakter med geväret i högsta hugg och schäferhundar vid sin sida, utmärglade interner. Bredvid fängelselägret ligger också ett litet museum; ett stycke mörk historia om hur Phu Quoc en gång i tiden var en fängelseö.

Middagen på hotellet är en fröjd. Här serveras utmärkta rätter i stjärnklass.

Musiken i bakgrunden står ett liveband för, som glatt underhåller med den ena hiten efter den andra. En välblandad drink i den moderna och chica miljön kan rekommenderas som ett värdigt avslut på middagen. Vi förlänger dock vår kväll med en strandpromenad där skarpt lysande stjärnor lyser upp vår väg. Atmosfären gör att det känns som att vi är i Frankrike, men pardon – det här är Vietnam.

Nästa dag beslutar vi oss för ett helt annat äventyr. Vi bokar en snorklingstur med barbecue på en båt. Vi lägger ut från piren i Dinh Cau, och tuffar gemytligt längs med ön och låter oss underhållas av guiderna som berättar om öns historia. Våra guider kom hit som unga redan i slutet av 1998. De var öns första backpackers och de kom hit med speedboat från fastlandet. Då var ön fortfarande delvis oexploaterad och till vissa delar riktigt primitiv. Men sedan dess har det gått fort: 2012 öppnades flygplatsen för civil luftfart – tidigare fanns bara en militärflygbas. Så sent som 2014 anslöts hela ön till elnätet. För närvarande investerar hotellkedjor och fastighetsbolag flitigt stora miljonbelopp i en mängd olika projekt. Det finns också en oro för att den autentiska charmen på ön snart kommer att vara ett minne blott med tanke på den förväntade framtida massturismen. Såvitt jag kan se tyder i alla fall de byggprojekt som jag har sett på att investerarna i all sin golddigger-anda ändå är medvetna om den förtrollande och magiska känsla som ön utstrålar.

Vi lägger till i en lugn vik. Vattnet är tyvärr alldeles för grumligt denna dag vilket gör det svårt att se den underbara undervattensfaunan. Det beror på regnperioden, förklarar guiden, regnvatten som rinner ner längs bergen och ut i havet drar med sig stoff vilket är orsaken till grumligheten i havet. Det är utan tvivel så att vi måste återvända hit igen för snorkling. Vi frågar vår guide när den bästa tiden på året skulle vara. Svaret vi får från guiden är från december månad.

Vi njuter istället av att simma några varv i det varma havsvattnet och här och där upptäcker vi färggranna koraller och småfiskar. När vi kliver ombord på båten igen har kocken hunnit tända grillen och tillagat ångande skaldjur, färska grönsaker och ris. Som en liten extra läckerhet fick vi också ostron på klassiskt vis med pressad citron eller marinerade med örter. På vägen tillbaka till hotellet besöker vi en pepparplantage där vi äter den starka kryddan direkt från stråna som de växer på. Vi bekantar också oss med den berömda fisksåsen som vi också köper ett antal burkar av, en perfekt souvenir att ge bort till vänner när man kommer hem.

Denna kväll äter vi vår middag på ett närliggande hotell, närmare bestämt på Novotel Phu Quoc Resort. På Novotels utmärkta Phu Quoc Seafood Restaurant beställer vi Nomen est omen, det vill säga färsk fisk. En fisk som jag är helt övertygad om att jag stötte på under min snorkeltur tidigare under dagen. Även denna kväll rundas av med en promenad efter middagen och vi konstaterar att Novotel också är ett bra val. Och då hade vi valt att bo i en av de små villorna med privat pool.

Det är dags att åka tillbaka till fastlandet. Tiden på Phu Quoc var alldeles för kort men gjorde mig ändå avslappnad – en känsla som satt kvar länge efteråt.

Hemligheten ligger nog i själva ön. Kan detta vara paradiset på jorden?

För mer information: http://www.vietnamtourism.com

SAMTLIGA FOTON: PRESS

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera via ditt Facebook-konto

First Class Magazine är inte bara ett av Sveriges mest exklusiva livsstilsmagasin utan även den personliga guiden till de bästa resmålen, de senaste klockorna, de mest exklusiva smyckena, de dyraste bilarna och de största båtarna.

Copyright © First Class Magazine.

UPP
Translate »