EUROPA

ALENTEJO, PORTUGALS PROVENCE

Portugal är oändligt mycket mer än Algarve!

Regionen Alentejo utgör en tredjedel av landets yta men här bor bara sex procent av Portugals befolkning. Namnet är sammansatt av orden alen, som betyder bortom, och tejo som syftar på floden Tejo – alltså området bortom floden Tejo som sträcker sig åt nordost från Lissabon in i landet.

Portugal Alentejo - Town w castle (16E0913)

Foto: Björn Waenerlund

Alentejo indelas i tre delar: området ute vid Atlantkusten söderut från huvudstaden, inlandet ner mot Algarve, samt den norra delen belägen öster och norr om Lissabon. Ute vid Atlantkusten är klimatet förstås svalare året om, men i de inre delarna av Alentejo är det inte ovanligt att temperaturerna närmar sig 45 grader under högsommarmånaderna juli och augusti.

Den bästa tidpunkten att besöka Alentejo är därför antingen i maj/juni eller i september/ oktober, då vädret är varmt och somrigt men inte stekhett. Det är i början av juni när vi gör vår resa, och vi flyger bekvämt cirka fyra timmar med TAP Portugals dagliga direktflyg från Arlanda till Lissabon. Olga, som ska vara vår guide i Alentejo, möter oss på Lissabons flygplats. Vi stuvar in våra resväskor i hennes lilla Peugeot och styr kosan söderut på den fina, breda motorvägen, ut ur staden och över floden Tejo.

Solnedgången snett bakom oss sveper in hela det förbipasserande landskapet i ett vackert gyllene ljus. Framför oss ligger ett brett bälte av ett märkligt ljusblått luftlager. Olga, som läst astronomi i fyra år, berättar att det faktiskt är jordens egen skugga vi ser. Ovanför det blå finns ett rosalila luftlager som kallas Venus bälte. Det är inte alla kvällar man kan se detta atmosfäriska fenomen, och vi skattar oss lyckliga att vi lyckats pricka in en sådan solnedgång och kan njuta av de vackra färgerna.

Portugal Alentejo - Storks nests (16E1169)

Många av de stora kraftledningsstolparna utmed motorvägen är fulla av storkbon. Förra året räknade man faktiskt till hela femtusen storkbon i dem. Vissa är så fulla av bon att de ser ut som rena hyreshus. Vi räknar till fjorton bon i samma stolpe som mest. Portugiserna älskar sina storkar och har satt upp kameraövervakning där man kan följa aktiviteten i deras bon. När vi kommer i närheten av staden Sado passerar vi stora, vattenfyllda risfält. Portugiserna äter faktiskt dubbelt så mycket ris som den genomsnittliga europén. Här stortrivs storkarna som älskar att jaga grodor och andra småkryp i risfälten. Sado är också känt för sina stora odlingar av pinjenötter, och vi ser mängder av de paraplyliknande pinjetallarna utmed vägen.

ATLANTKUSTEN

Portugal Alentejo - Tasca do Celco (16E0187 B)

Vi färdas cirka två timmar söderut från Lissabon för att komma till det pittoreska kustsamhället Vila Nova de Milfontes som är första anhalten på vår resa. Efter lite sen plockmat – ljuvligt goda ostar, skinkor, torskgratäng och underbar melon i sällskap av gott vitt vin från den medeltida byn Monsaraz gjort på druvsorterna Antao Vaz, Arinto och Gouveio – samt en god natts sömn, är vi redo att utforska omgivningarna. Själva samhället är verkligen sött med sina vita hus med gula eller blå dekorationskanter som vi kommer att se betydligt mer av under resans gång. Alla gator håller på att kullerstensbeläggas med stöd av EU-bidrag, och får breda, fina trottoarer för att återställa den ursprungliga charmen och ge gatulivet ett uppsving.

Portugal Alentejo - view w river (16E0214)

Huvudgatan är kantad av små butiker och serveringar, varav den mest kända är ett café och deli vid namn Pão Café & Companhia som betyder Bröd, Kaffe och Sällskap. Till detta lilla etablissemang vallfärdar portugiser från hela landet för att äta, fika och köpa med sig bakverk och bröd.

Vi lunchar här och frossar i lokala nybakade godsaker, typiska för Alentejo. Alldeles speciellt förförs vi av bolo da massa do pão, en klassisk mjuk och saftig ugnsbakad kaka gjord på deg, socker, olivolja och kanel. Ljuvlig doft och minst lika ljuvlig smak. I Vila Nova de Milfontes finns många trevliga restauranger, men den allra bästa anses vara Tasca do Celso, fritt översatt ungefär Celsos bistro. Celso själv tar emot alla gäster, och förrätten blandar han till vid vårt bord: han häller ljuvligt doftande olivolja över små, knaprigt rostade brödtärningar, skivad vitlök, bitar av fin lufttorkad skinka och ett lättstekt ägg med rinnande äggula, och blandar raskt hela härligheten med två skedar – löjligt enkelt och fantastiskt gott!

Portugal Alentejo - Tasca do Celco (IMG_6365)

Vi följer med honom till färskvarudisken längre in i restaurangen och tillsammans väljer vi ut en stor, fet piggvar som kolgrillas i en speciell ugn tillsammans med diverse grönsaker och serveras med knaprigt friterade skivor av sötpotatis. Fisken är perfekt grillad och härligt saftig när den benas ur och serveras vid vårt bord. Mellan dessa goda måltider behöver vi förstås röra på oss, och det gör vi dels utmed den fina strandpromenaden i Vila Nova de Milfontes, och dels genom en rejäl långpromenad utmed sanddynerna i Almograve strax söder om samhället.

Den vackra leden vi vandrar utgör en liten del av Rota Vicentina, en endast några år gammal vandringsled som sträcker sig utmed Portugals spektakulära och mestadels helt orörda Atlantkust. Naturen är karg och växtligheten låg och vindpinad, men med en mångfald av vackra små blommor i den sandiga terrängen utmed kusten. Doften är mättad av hav, tång och örter och vi finner både rosmarin, timjan och lavendel. För den som vill vandra långa sträckor av leden men ändå ha en bekväm semester går det att ordna transport av bagaget mellan charmiga familjedrivna boenden längs med hela leden.

MOT VINDISTRIKTEN

Portugal Alentejo - wine estate w vineyard (P1000390)

Nu lämnar vi Atlantkusten och bilar rakt österut inåt landet. Överallt utmed vår väg ser vi stora fält med korkekar. Portugal producerar ungefär hälften av världens kork och det mesta kommer just från Alentejo. Trädet bör vara omkring tjugofem år gammalt innan man kan skörda den första korkbarken, och därefter måste korken växa till sig i cirka nio år innan nästa skörd. För att hålla reda på när de olika träden är skördade skrivs slutsiffran på skördeårtalet med stora siffror på varje träd. Det mesta av korken används för framställning av vinkorkar. Av resterna görs grytunderlägg, skosulor, anslagstavlor och till och med väskor, smycken och kläder av kork som behandlats tills den blivit mjuk och smidig som läder.

Portugal Alentejo - cork tree (16E0335-2)

Vårt mål är vingården Herdade do Vau utanför staden Beja, där vi ska gästa ägarparet Maria och Miguel de Sousa Otto. Vingårdens alla vackra rum präglas av en minimalistisk, avskalat elegant inredning i jordnära färger, i utmärkt harmoni med de gamla varsamt renoverade byggnaderna och den vackra naturen. Miguel förklarar att man mycket medvetet valt denna stil för att inte flytta fokus från den omgivande miljön, och för att skapa en lugn och avslappnad atmosfär utan störande utsmyckning. Miguel är en charmerande värd som genast får alla gäster att känna sig som vänner till familjen. Vi sätter oss ute på terrassen i skuggan av korkek och palmer, med milsvid utsikt över det böljande landskapet med olivlundar, pinjetallar, stora korkekar och förstås gårdens vinodlingar på sluttningarna upp mot gården.

Portugal Alentejo - RISO wine

I denna underbara miljö provar vi sedan gårdens viner under etiketten RISO som betyder skratt. Att skratta är viktigt, säger Miguel. Precis som vin. Hans prisbelönade viner gjorda på olika druvblandningar är eleganta snarare än kraftfulla, vilket annars är vanligt just i Alentejo, och har hög grad av syra för att kunna åldras väl. Vinerna håller också en förhållandevis låg alkoholhalt jämfört med andra viner från regionen. Gårdens reserva är lagrad sexton till arton månader på fransk ek, och är en ljuvlig bekantskap. Vi frågar honom vad som skiljer honom från andra vinmakare. Han pekar på några olika faktorer: dels odlar han några annorlunda druvsorter som alfrocheiro och sousão. Annorlunda sorter finns det gott om i Portugal som har mer än tvåhundrafemtio olika druvor. En annan anledning är hans ovanliga sätt att plantera och spaljera. Genom att ha endast två och en halv meter mellan raderna av vinrankor och en meter mellan varje planta tvingar han ner rötterna snabbare och djupare i den magra, steniga jorden.

Portugal Alentejo - wine estate view (P1000376)

Närheten till floden i dalen gör att planteringarna på sluttningarna svalkas av en kvällsbris som gynnar fotosyntesen hos druvorna. Miguel spaljerar mer vertikalt än den vanliga bilaterala metoden, i syfte att hitta en för dessa växtförhållanden optimal balans mellan plantornas och druvornas solexponering och skördemängd. Man tillsätter ingen jäst och strävar efter att störa den naturliga processen så lite som möjligt. Familjen kommer från den norra delen av landet, men Miguel har kommit hit i många år för att jaga rapphöns och vildsvin. Det var så han upptäckte området och fann den fallfärdiga gården som man nu har renoverat så vackert.

Förutom den gängse typen av hotellgäster tar han gärna emot jägare från hela världen, som under hans ledning vill jaga i omgivningarna. Han tar ofta med sig sina gäster till den lokala marknaden där man inhandlar fräscha råvaror för gemensam matlagning på kvällen. Gårdens övriga gäster, från Brasilien, Holland och Chile, ansluter undan för undan runt vårt stora terrassbord. Ägarparet ser till att alla trivs och lär känna varandra. Personalen bär ut mer vin och så småningom olika läckra tilltugg.

Portugal Alentejo - wine estate bread (IMG_6385)

Vi kalasar på skinka, oliver, skivad chorizo, pistagenötter och framför allt ett läckert runt bröd som gröpts ur och fyllts med en himmelsk blandning av emmentaler, mozzarella, parmesan och lite majonnäs, och som vi äter på små spröda kex. Kvällen är ljummen och skymningen faller. Vi vill ogärna avbryta den härliga gemenskapen för att gå in och äta middag, men till slut lockas vi in av de frestande dofterna från köket. Alla, både värdpar och gäster, samlas runt ett långbord och avnjuter middagen gemensamt. En fyllig och aromrik tomatsoppa följs av en klassisk portugisisk torskgratäng på bacalhao, som den torkade fisken kallas. Avslutningen blir en fin chokladtårta med söta, solmogna jordgubbar.

TUSENÅRIGA OLIVTRÄD OCH KONSTGJORD SJÖ

Portugal Alentejo - old olive tree (16E0708)

Efter en skön natts sömn i de bekväma sängarna, en god frukost och en intressant promenad med Miguel ute på vinodlingarna är det dags att ta farväl och åka vidare. Vår nästa anhalt blir i Almieira där vi tar oss ner till marinan för en båttur på den stora konstgjorda sjön Alqueva. Sjön är så stor att strandlinjen faktiskt är längre än hela Portugals kust.

Det torra klimatet och vattenbristen i Alentejoregionen är ett stort problem för näringsidkare som till exempel lantbrukare, och det var för att förbättra den situationen som sjön anlades för femton år sedan som bas för ett bevattningssystem för hela regionen. Mer än en miljon träd fick flyttas för att ge plats åt den tvåhundrafemtio kvadratkilometer stora sjön där det tidigare bara funnits dalgångar och små floder. Här finns utmärkt sötvattensfiske, och marinan hyr ut motorbåtar i alla storlekar till gäster från hela världen som vill ha båtsemester. Med en fartbegränsning på sex knop tar det ungefär en vecka att färdas från ena änden av sjön till den andra.

Portugal Alentejo - artificial lake (P1000413)

Det behövs inget förarbevis eller andra förkunskaper för att hyra en båt. Marinan tillhandahåller utbildning och all form av service och assistans åt sina kunder. Längs med sjön finns bryggor och ankringsplatser med restauranger och samhällen på bekvämt avstånd. Vill man beundra en vacker stjärnfylld natthimmel är detta också den rätta platsen, eftersom inga stadsljus stör och man har mer än trehundra molnfria nätter om året.

Portugal Alentejo - boat on lake (16E0554)

Vi gör en tur med en av de större motorbåtarna, och känslan påminner mycket om att vara på båtsemester i en stor svensk insjö. Vi börjar genast fantisera om en romantisk weekend eller ännu bättre en hel veckas båtsemester i sakta mak längs med det fina landskapet. Men underbart är kort den här gången, och vi återvänder till marinan för en härlig lunch på deras utmärkta restaurang med utsikt över sjön.

Portugal Alentejo - fortress (16E1074)

Färden går vidare mot São Pedro do Corval, en liten stad som gjort sig känd för sin högklassiga tillverkning av färggrann keramik. Vårt mål för dagen är Monsaraz, en liten medeltida by med ett stort fort högt uppe på en bergskulle vid spanska gränsen. Det är som att förflyttas långt bakåt i tiden när vi flanerar genom de smala gränderna. Här har romare, araber och portugiser slagits om herraväldet under seklernas gång, och alla har satt sin prägel på den lilla vackra byn på bergstoppen. Uppe på fortet har vi en fantastisk panoramautsikt över landskapet och stora delar av sjön Alqueva. Vi tar in på Hotel Horta da Moura, ett uppskattat och populärt hotell som är känt för sina ekologiska frukt- och grönsaksodlingar och framför allt för urgamla olivträd av sorten galega.

Portugal Alentejo - pottery (IMG_6393)

Det allra äldsta trädet är ofattbara 2 450 år gammalt. Tanken hisnar när vi försöker föreställa oss vilka olika epoker trädet upplevt under historiens gång. Trädet bär fortfarande gott om frukt. Vi provar olivoljan som är milt fruktig och aningen pepprig, innan vi äter en god middag i hotellets restaurang, där höjdpunkten blir den innovativa efterrätten med ärtglass och morotsrullader fyllda med rödbeta.

VÄRLDSARVSSTADEN ÉVORA

Portugal Alentejo - Diana temple (P1000460)

Nästa dag bilar vi åt nordväst för ett besök i regionhuvudstaden Évora mitt inne i Alentejo, ungefär 13 mil från Lissabon. Den historiska delen av staden är klassad som världsarv av UNESCO, med många berömda historiska byggnader och monument från såväl arabisk som romersk tid. Vi gör en tur till fots inne i staden. Stadsmuren från 1300-talet för lustigt nog tankarna till Visby ringmur, uppförd under ungefär samma era men i en helt annan del av Europa. Kyrkan St Franciskus med det kusliga Benkapellet från 1500-talet är en av de mest kända byggnaderna.

Denna kyrkosal, som använts av munkar för stilla kontemplation, är utsmyckad med ben och skallar från cirka femtusen människor, och det är en riktigt kuslig känsla att träda in i kapellet. Det tog tre franciskanermunkar ungefär tio år att bygga kapellet, och benen kommer från närliggande katolska kyrkogårdar. Det finns benkapell även på andra ställen i världen, och syftet lär ha varit att man ska begrunda livets förgänglighet. Det gör vi snabbt och raskt och skyndar sedan ut i solskenet igen i den vackra staden.

Ett annat berömt historiskt minnesmärke är Dianas tempel, beläget i hjärtat av Évoras historiska del. Med tanke på att templet är mer än tvåtusen år gammalt är det i mycket fint skick, med sirliga pelare av marmor och granit med fina utsmyckningar. På gågatan Rua 5 de Outubro finns många spännande butiker som specialiserat sig på produkter gjorda av kork. Vi hittar fina smycken, snygga handväskor, kockförkläden, paraplyer, hattar, skor och till och med möbler gjorda av kork som behandlats till ett smidigt och tåligt material. Man får ibland titta riktigt noga för att se att produkterna faktiskt är gjorda av kork och inte läder eller tyg.

Portugal Alentejo - Fialho restaurant (IMG_6422)

Middagen intar vi på en av Portugals mest kända restauranger, nämligen Fialho, som av många betraktas som den bästa i Alentejoregionen och är känd långt utanför Portugals gränser. Vi avnjuter skinka, bläckfisk, svamp, paprika och en gudomlig, krämig fårost till förrätt. Till vår varmrätt har en liten killing fått sätta livet till, och köttet har långkokts och serveras härligt saftigt med buljongkokta grönsaker och potatis. Vi bjuds också träkolsgrillad porco preto, en grisart med svart skinn, nära besläktad med vildsvin, som har saftigt smakrikt kött och är vanlig i Alentejo. Till det serveras den traditionella rätten migas, där bröd blandas med olivolja, kryddor och någon grönsak, i detta fallet sparris. Allt detta parar vi förträffligt med det ljuvligt fruktiga och blommiga vinet Quinta do Mouro Red 2009 som fått hela 95 poäng i Robert Parkers The Wine Advocate.

Fialho är ägarfamiljens efternamn, och restaurangen drivs nu av grundarens son med det sympatiska namnet Amore. Krogen fungerar även som en plantskola för kockar som efter några år här startar egna restauranger med Fialhos traditionella kök som bas för mer moderna utsvävningar. Ett sådant exempel är restaurangen Dom Joaquim som anses vara den moderna högborgen i Évora för närvarande.

MARMOR, FÄNGELSELUNCH OCH FALSKA DIAMANTER

Portugal Alentejo - narrow street (16E1051)

Dagen efter gör vi ett besök i staden Estremoz, känd för sina rika marmorfyndigheter. Här bryts cirka åttio procent av Portugals marmor, både vit, svart, rosa och grön. Saddam Husseins irakiska Pink Palace, som förstördes av amerikanerna under kriget, var till exempel byggt av rosa marmor härifrån, och en stor del av exporten går just till arabvärlden – förutom Italien förstås. I omgivningarna runt Estremoz finns små byar helt byggda i marmor, och inne i staden ser vi att trottoarer, kantsten och husfasader ofta helt eller delvis är av marmor. Området är även känt för sina högklassiga viner, till exempel det underbara vinet som vi drack kvällen innan på restaurang Fialho. Mitt inne i staden finns en välkänd marknad med frukt, grönsaker, örter, kryddväxter och goda ostar.

Portugal Alentejo - house w tiles (16E0900)

Vi passar på att handla lite torkad frukt och nyplockad färsk svart tryffel som är i säsong just nu och bara kostar knappt 150 kronor per kilo. Lunch intar vi i ett gammalt fängelse från 1500-talet som gjorts om till restaurangen A Cadeia Quintientista, som har en snygg modern inredning i varma terracottanyanser av rött och orange, med specialgjort möblemang där det svarta fängelsegallret tagits till vara.

Portugal Alentejo - fruit market (P1000473)

Som inledning serveras vi en god tonfiskröra och färskost, upplagt i vackra skedar, för att sedan avnjuta möra fläskmedaljonger med potatis- och purjolökssallad och en underbart god filé av pigghaj serverad med musslor och potatispuré. Skivade jordgubbar med mangosorbet, en bitterljuv chokladmousse och en crème brûlée gjord på ost blir perfekta avslutningar. Vi avrundar besöket med att njuta av stadens bästa utsikt från restaurangens takterrass.

Vi fortsätter norrut mot vår sista övernattningsdestination, Pousada Mosteiro Crato i den allra nordligaste delen av Alentejo. Pousadas är pampiga gamla historiska byggnader, till exempel kloster, slott eller fort, som restaurerats och numera drivs som hotell. Samma koncept finns i Spanien där byggnaderna kallas paradorer. Vårt boende är en stor, bekväm svit i den gamla delen av klostret, med utsikt över omgivningarna och swimmingpoolen som hör till hotellet. Här äter vi också middag, och till förrätt får vi den klassiska rätten grillade sardiner och så något som vår servitör översätter till diamanter.

Portugal Alentejo - prison restaurant (16E0977)

Vi blir inte riktigt kloka på vad det är vi äter och ber honom efteråt förklara vad dessa ”diamanter” består av. Han rodnar och börjar en lång utläggning om vad endast manliga grisar har. Mellan bakbenen – två stycken! Tja, de smakade ju inte illa i alla fall efter det att de skivats, panerats och friterats, men hade vi vetat… Vi avslutar med tryggare val som fiskgryta och grillad fisk med skaldjur, följt av en fräsch dessertbuffé och ett glas Moscatel de Setúbal, ett härligt, lite knäckigt starkvin som är ett utmärkt alternativ till portvin.

MAT OCH TRADITION

Portugal Alentejo - ham (IMG_6419)

Köket i Alentejo är lantligt och rustikt, med frukter och grönsaker packade med solmogna aromer. Hotellen pressar sin guldgula apelsinjuice av solmogna apelsiner som ofta levereras direkt till dörren av odlarna. Fisk och skaldjur dominerar främst i kustområdet, medan det i inlandet är vanligt med maträtter baserade på griskött, får och getter, eftersom klimatet är hett och torrt här och det därför är svårt att hålla nötkreatur som kräver större tillgång till vatten. De vanligaste smaksättarna är koriander och vitlök.

Grisköttet från de svarta grisarna är med rätta berömt för sin goda smak och saftighet, och vi njuter av regionens alla sagolika ostar gjorda på får- och getmjölk. Alentejovinerna är oftast röda, kraftfulla och gjorda på flera olika druvor, men vi finner också många utmärkta vita viner. De allra flesta vinodlare har också olivodling på sina ägor och det finns ett rikt urval av fina olivoljor. Det lantliga Alentejo var tidigare Portugals fattigaste region. Detta har dock ändrats drastiskt på senare tid då först konstnärer och bohemer och därefter de rika och välbesatta börjat söka sig till regionen. Uppmärksamheten startade med UNESCOs utnämnande av Évora till världsarv år 1986. Den konstgjorda sjön Alquevas bevattningssystem har förstås också bidragit till att området fått ett uppsving. Idag är det ett måste för förmögna portugiser att ha en tjusig egendom i Alentejo, gärna arkitektritad.

Portugal Alentejo - deli (IMG_6355)

Den fattiga bakgrunden går igen i regionens kök, som till stora delar är en utveckling av enkla och billiga rätter där det i första hand gällde att mätta munnar. Ett bra exempel på det är olika soppor som av tradition görs mer mättande med dagsgammalt bröd som tillsätts i tallrikens botten som skivor eller brödtärningar. När soppan numera ska göras finare tillsätter man lite fisk eller bitar av god korv, till exempel.

I Portugal äter man inte lika sent som i exempelvis Spanien. Lunch intas vanligtvis någon gång mellan tolv och två och middag vid åtta eller nio på kvällen. De flesta restauranger öppnar redan vid sjutiden som en anpassning till turisterna, men ser man ett sällskap som anländer vid niotiden kan man vara ganska säker på att det är lokala portugiser. Det har varit spännande, intressanta och välsmakande dagar i Alentejo och vår enda önskan är bara att vi hade haft ännu bättre med tid. Men kanske är det så att nästa resa till Portugal får gå norrut i landet, till staden Porto och vinregionen Duoro till exempel. En sak är säker – Portugal är oändligt mycket mer än Algarve!

Resan fortsätter i nästa nummer!

För mer information:
www.visitalentejo.pt
www.visitportugal.com

UPP
Translate »