AFRIKA

DRÖMMEN OM SEYCHELLERNA

Efter en tretton timmar lång flygresa tittar jag ut genom det lilla flygplansfönstret då vi strax ska landa på Mahe, Seychellernas huvudö.

La Digue-1

Jag har förberett mig noggrant och packat en tunn klänning och sandaletter i handbagaget. Så fort jag landar åker jeans och stövlar bort, jag längtar så efter sommaren! Jag kunde inte bry mig mindre om att huvudstaden bjuder på gråväder och bitande vindar just den här morgonen när jag blir upphämtad av min chaufför som ska ta mig till Arlanda. Det enda jag har i huvudet är om Seychellerna kommer att motsvara mina förväntningar. Att de är högt ställda kan både jag och min omgivning intyga, kanske för högt? Att jämföra med har jag Maldiverna och Zanzibar som jag tidigare besökt, men det klingar något visst över just den här destinationen som är belägen nordost om Madagaskar i Indiska Oceanen. Seychellerna, namnet i sig låter som en dröm.

Ankomst piren mot Saint Anne-1

Efter en tretton timmar lång flygresa tittar jag ut genom det lilla flygplansfönstret då vi strax ska landa på Mahe, Seychellernas huvudö. Med risk att bli för frikostig med klichér, men jag nyper mig bokstavligen talat i armen när jag ser havet med sin safirblåa färg. Tänk att jag inom mycket kort ska bada och simma omkring i havet som ser så inbjudande ut! Värmen av solen och fukten av morgonens dagg slår emot mig som en smekning när jag kliver ut ur planet. Stövlar av. Sandaletter på. Jag är här nu!

Anse Georgette på Lemuria Praslin-1

Efter en smidig passkontroll möts jag upp i ankomsthallen av Keith från Masons Travel som är min chaufför för dagen. På charmerande engelska med fransk accent önskar han välkommen och tar hand om mitt bagage. Han visar mig till bilen som ska ta mig till båten som i sin tur kommer att ta mig till dagens mål Sainte Anne. Under den korta turen berättar Keith lite om Seychellerna; förutom huvudspråket kreol talar man även franska och engelska. Seychellerna upptäcktes så sent som på tidigt 1500-tal av portugiserna och var en viktig knutpunkt mellan Afrika och Asien under kolonialismen. Det är spännande att höra om hur Frankrike och Storbritannien, med det senare landet som ”vinnare”, slogs om ögruppen i lång tid, och lika skönt att höra att denna dragkamp är ett minne blott sedan 1976 när självständighet infördes. Att det en gång varit en brittisk koloni förstår man dock inne i huvudstaden Victoria där en kopia av Londons Big Ben har placerats. Man kan inte annat än att småle när man ser den, jag gissar att den är ungefär sex meter hög.

Anse source d´Argent beach La Digue-1

Som i England är det vänstertrafik på Seychellerna, och även om trafiken är lugn så är jag glad att jag slipper köra själv. Från baksätet kan jag istället njuta av det vackra landskapet som flyter förbi och bjuder på kontraster – från höga berg till lummiga skogar och oaser. Det är dock ingenting som slår havet och dess färg, jag märker hur mina ögon dras mot det hela tiden. Alla dessa underbara nyanser som skiftar i grönt och blått både lockar och fascinerar mig, och inom mycket kort ska jag transporteras över detsamma i en speed boat till Sainte Anne. Vi ankommer piren och jag välkomnas in i ”loungen” där jag får en uppfriskande handduk och lite citronellavatten fastän väntetiden bara är fem minuter.

När båten drar igång sina motorer sitter jag redan längst fram i fören. Färden tar endast tio minuter men vi hinner ut på öppet hav där vindarna ruskar om mitt hår, det är en obeskrivlig känsla att vara här.

Anse source d´Argent La Digue-1

Sainte Anne var till en början en marin nationalpark vilket borgar för att detta i sann mening är ett paradis även för dykare. Ön har fått ett uppsving i och med att Beachcomber Hotels har etablerat sig här och byggt en fantastisk resort med privata villor på ön. Villorna finns i olika storlekar för olika behov, och här finns också tre privata stränder, ett spa med produkter från Clarins, ett välutrustat gym samt inte mindre än fyra restauranger att välja på. Resorten är stor, närmare 220 hektar, så det finns bara två sätt att ta sig runt och det är med golfbil eller cykel.

Hotelldirektören Mr Koogen tar emot mig vid incheckningen och eskorterar mig personligen till min villa som har en tillhörande stor trädgård utan någon som helst insyn. Det gör inte saken sämre att villan har en privat pool, och Mr Koogen ler stort när jag inte kan hålla mig längre, utan kastar av mig sandaletterna och doppar fötterna i det varma vattnet. Han visar mig sedan runt i villan som har ett kombinerat sov- och vardagsrum i behagliga toner i gult och brunt. Det fantastiska golvet i teak är en historia för sig.

Anse source d´Argent-1

Badrummet är nästan lika stort som det andra rummet och erbjuder all tänkbar komfort. Om man nu måste hitta något att anmärka på så skulle det vara att hårfönen är av typen väggfast, de flesta kvinnor lär hålla med mig om att det inte är det optimala. Äsch, nu ska vi inte vara petiga, vad gör det väl att fönen är väggfast när man upptäcker att det i anslutning till den privata poolen finns en utomhusdusch? Efter att jag blivit visad runt i villan lämnas jag i fred för att packa upp. Packa upp? Jag sliter upp resväskan, letar efter min bikini, tar en snabb dusch och på ett-tu-tre sitter jag på en solsäng med ett glas kallt rosévin i handen. Packa upp? Det kan man väl göra sen, eller hur? Jag skänker en tanke hem. En mycket kort tanke, för jag måste ju testa poolen också.

Klockan 20.00 hämtas jag upp av Mr Koogen i en golfbil för att äta middag. Solen har redan gått ner och över oss lyser miljoner av stjärnor. Det är så vackert att jag tror att jag drömmer. Väl framme på restaurangen som bär namnet Robinson är det bara att ta av sig skorna. Restaurangens bord är nämligen till hälften nere på stranden i den mjuka, vita sanden.

Beach bar och Grill på Lemuria Praslin-1

På Seychellerna äter man av naturliga skäl mycket av det som havet har att erbjuda och det är föga förvånande att jag rekommenderas dagens fångst till huvudrätt. Allt är så pinfärskt och fräscht att smakerna liksom dansar i munnen. Det blir ingen lång middag den här första kvällen. Resan har tagit ut sitt, och efter ett par timmar i solen följt av en god måltid är det inte utan att tröttheten gör sig påmind. Mr. Koogen kör mig tillbaka till min villa, men jag erkänner mer än gärna att jag tog ett dopp under stjärnhimlen innan jag kröp ner mellan de nymanglade lakanen. Den natten behövde jag inte drömma om paradiset, jag befann mig mitt i det.

Jag vaknar utvilad och tar golfbilen till restaurangen där en gigantisk frukostbuffé väntar. Jag säger det kort och gott: Den erbjuder allt. Att utsikten dessutom är oklanderlig gör inte saken sämre. Jag läser in mig lite på öriket under måltiden och känner mig nöjd med de första upptäckterna: På Seychellerna är medeltemperaturen 29 grader i luften och 27 i vattnet. Dessutom, lär jag mig, ligger öarna utanför tyfonbältet vilket gör att de kraftigaste stormarna aldrig drabbar dem. Hela den första dagen ägnar jag mig uteslutande åt att bara njuta av omgivningarna.

Helicopter Anse Source (C)Raymond Sahuquet d'Argent - STBFoto: Masons Travel

Dagen efter blir jag åter upphämtad av Mr. Koogen som tar mig tillbaka till Sainte Annes pir för vidare transport tillbaka till Victoria. Där väntar den stora katamaranen Coco Cats som ska ta mig vidare på min färd mot La Digue och Praslin. Katamaranen fungerar, förutom som turisttransportör, även som pendelbåt för de som arbetar eller gå i skola på öarna. Det tar en timme från Victoria till La Digue, en liten ö som mäter cirka fem gånger tre kilometer, men trots sin ringa storlek är örikets tredje största ö. Här möts jag upp av Tomas, även han är från Masons Travel som ska ta hand om mig den här dagen.

Tomas berättar att La Digue skyddas av korallrev, men också att en av öns totalt fem taxibilar har reserverats för mig. Det blir liksom kuriosa på kuriosa. Det är inte utan att man känner sig lite speciell i en av öns taxibilar. Hade detta varit för fem år sedan så hade jag dock suttit på en cykel eller i en oxkärra, det är nämligen inte längre sen La Digue fick sin första bil. Tomas och jag beger oss till stranden med det vackra namnet Anse Source d ́Argent och med handen på hjärtat så är detta den i särklass vackraste plats jag tills nu har upplevt. Återigen återfinns det fantastiska turkosa vattnet som nu omges av en strand med formationer av granitsten. Det är en sagovärld, fastän den finns på riktigt. När Tomas berättar att den här platsen är en av de mest fotograferade i världen tror jag honom utan omsvep. Jag bara nickar, stum av vad vår fantastiska natur har att bjuda på. Motvilligt inser jag att det är dags att lämna för vidare färd till Praslin, en båttur som bara tar en kvart men under vilken jag bjuds på en upplevelse i form en enorm jättesköldpadda som stillsamt och ogenerat simmar omkring mellan båtarna i hamnen.

Port Launay(C)Raymond Sahuquet - STBFoto: Mason Travel

På Praslin hittar man naturreservatet Vellée de Mai med dess botaniska trädgård som numera ingår i UNESCOs världsarv. Här, och bara här, kan man beskåda den otroligt vackra Coco de Mer-nöten från palmen vid samma namn, det är en dubbelkokosnöt med formen av en kvinnas bakdel. I den botaniska trädgården kan man även, om man har tur, få se den extremt skygga svarta papegojan. Det är inte bara jag som hoppar av glädje när jag upptäcker inte mindre än fyra av dessa sällsynta fåglar högt upp i ett träd – min guide hoppar minst lika högt han, och berättar att det är fyra år sedan han själv såg någon av dessa fåglar. Bara för att understryka vilken otrolig tur jag har berättar han att han under dessa fyra år i princip besökt parken varje dag med nya gäster!

Det är med kärlek i hjärtat som jag lämnar Vellée de Mai tillsammans med Tomas. Han tar mig sedan med bil genom Praslins smala vägar som slingrar sig över bergen och ner i dalarna. Plötsligt öppnar sig landskapet och jag ser den enda 18 håls golfbanan som finns på Seychellerna och som tillhör Hotel Lemuria. Jag har hört att 15:e utslagsplatsen är det mest fotade av alla golfhål i världen. Jag måste bara se detta med egna ögon. Innan dess behöver jag kyla av mig med något kallt att dricka så ett glas champagne i hotellets avkopplande bar är perfekt.

Mr. Hendricks som är hotelldirektör ansluter och välkomnar mig. Vi småpratar lite och han ställer frågan om jag spelar golf. Blygsamt svarar jag att ett grönt kort förvisso finns, men att jag inte är en aktiv golfspelare. Jag förklarar också att jag kom till Seychellerna för att uppleva naturen och de makalösa stränderna som man i Sverige bara drömmer om. Och så påtalar jag att jag kom hit för att också uppleva vyerna och utsikterna.

15.e golfhålet på Lemuria Praslin-1

– Underbart säger Mr Hendricks, då följer du med mig. Vi sätter oss i en golfbil och kör mot hål nummer 15, och att det verkligen är extraordinärt kan jag nu intyga. Utslagsplatsen ligger högt uppe på ett berg, omringad av en fantastisk grönska och med utsikt över oceanen som ligger spegelblank och klarblå där nere. 110 meter nedanför mig finns greenen och en liten vit flagga. Min första tanke är naturligtvis hur många bollar det ligger bland växtligheterna och i den konstgjorda bäcken som ringlar runt green. Hur många golfare har faktiskt träffat green?

– Varsågod säger Mr. Henricks med ett leende och ger mig en järnåtta. – Låt oss se hur det går för dig. I mitt stilla sinne undrar jag hur han tänker och om han verkligen vill att jag ska slå ut, men visst jag antar givetvis utmaningen, ställer upp mig och svingar klubban. Det får bära eller brista tänker jag, då jag faktiskt inte är här för att golfa. Jag slår och ser bollen flyga igenom luften för att sedan landa tre meter från hålet. Jag blir helt mållös, hur kunde jag få till ett så bra slag?

Lyckan av välbefinnande infinner sig och denna vill jag behålla så jag ber att bli tagen till stranden Anse Georgette. Ännu en gång måste jag nypa mig i armen när jag blickar ut över havet. Detta är som taget från en film; för vackert för att vara sant! Att stranden dessutom är folktom gör den ännu vackrare. Först vid elvatiden om förmiddagen anländer de första gästerna till denna relativt orörda strand. Anse Georgette ligger på hotellets mark men om man inte bor på Lemuria så kan man få tillstånd att komma hit ändå. De accepterar trettio gäster utöver hotellgästerna, allt för att behålla denna magiska plats i sitt ursprungliga skick. Det finns inga restauranger här men det säljs förfriskningar som till exempel färsk frukt.

Jag får frågan om jag önskar stanna en stund på stranden. Självklart, blir mitt raka och enkla svar. Med en vattenflaska och en handduk placerar jag mina saker i sanden och går mot havet. Tanken på att aldrig någonsin åka hem infinner sig tämligen omgående. Tyvärr vet jag att flyget går tillbaka till Sverige om ett par dagar så jag får verkligen passa på att njuta.

I ett par timmar njuter jag och kopplar av till vågornas ljud som är lugnande för själen. Plötsligt hör jag en försiktig röst som frågar ”Ms. Lilja, are you ready to go to your room?” Egentligen vill jag inte lämna denna magiska plats men allt trevligt har som bekant ett slut. Jag får transport tillbaka till rummet och sätter mig på balkongen där jag sitter och undrar undrar hur dessa dagar har kunnat gå så fort förbi? Jag kan verkligen inte förstå det.

Ankomst piren mot Saint Anne-1

Middagen intar jag på restaurangen Beach & Bar. Här serverar man endast maträtter från havet. Efter att ha rådfrågat vad köket rekommenderar beställer jag in en fantastisk portion bläckfisk. Kökschefen Christian har tillagat något extraordinärt och mina smaklökar dansar åter en gång. Kanske han har ansträngt sig extra då jag kommer från Sverige? Christian är nämligen dansk, men har jobbat under många år i Sverige på framstående restauranger. Beach & Bar ligger uppe på en liten kulle vid havet och jag ser hur de övriga gästerna tittar ner i havet. Troligen är det sköldpaddor nedanför som fångar deras uppmärksamhet.

Det närmar sig midnatt och det är med ett stort leende jag somnar och inser att jag faktiskt är i paradiset. Naturen, maten och de människor jag träffat kommer att finnas i mitt hjärta för all framtid. Och om ni undrar om Seychellerna är ett paradis på jorden, är mitt svar ja. Hoppas ni även tycker det då jag varmt rekommenderar er att besöka denna otroliga ögrupp.

Foto: Jacqueline Lilja (där inget annat anges)

För mer information:
www.beachcomber-hotels.com
www.constancehotels.com
www.seychelles.travel
www.masonstravel.com

UPP
Translate »