BILAR

FERRARI PORTOFINO – EN ITALIENSK STOLTHET

 Snobbar som jobbar, Magnum PI, Miami Vice – dessa klassiska tv-serier har en gemensam nämnare: Ferrari hade en viktig roll i dem. Crockett och Tubbs jagade till exempel knarklangare i sin vita Ferrari Testarossa till tonerna av Phil Collins. En exotisk sportbil med en V12:a på 390 HK. 

 

Vi befinner oss nu i Puglia som ligger längst ner på klacken av Italien. Ferrari lanserar en helt nya modell: Portofino. Modellen ersätter Ferrari California T som var en väldigt viktig bil för Ferrari när den lanserades 2008. Sjuttio procent av de kunder som köpte den var nya kunder hos märket Ferrari. California var en bil som man kunde använda varje dag, och att den var fyrsitsig var ett viktigt skäl till varför den triggade en ny målgrupp till märket. Även om baksätet i California helt ärligt var väldigt litet!

I Portofino har baksätet växt med hela fem centimeter, vilket innebär att man faktiskt kan använda Portofino som en riktig fyrsitsare, vilket man inte kunde göra med California.

Bilarna står uppradade

Bilarna står uppradade, i färgerna Grigio Titano, Bianco Italia och den nya färgen Rosso Portofino. Under pressvisningen sade designern att hans favoritfärg på Portofino är den gråa (Grigio Titano), så vi väljer den färgen.

Ferrari har verkligen lyckats med designen. California kom för tio år sedan och jämfört med sina syskon i Ferraristallet har den känts lite gammal. Det beror mycket på att alla syskon nyligen blivit uppdaterade och Ferrari står nu med ett modernt modellprogram. När Portofino nu ersätter California så är den äldsta bilen Ferrari 488, som kom för tre år sedan. Att Ferrari dessutom har lyckats med att få Portofino lika snygg med taket uppe som nere är helt magiskt. När taket är på ser den ut som sin storasyster Ferrari 812 om man tittar på taklinjen. Hela bilen är betydligt sportigare än California.

Vi glider ner i de skålade skinnstolarna

Bilen har taket nerfällt, men den härliga skinndoften är det intryck som dominerar först. Stolarna är av helt ny design och mycket tunnare än tidigare, vilket kraftigt bidrar till att man numera kan ha barn med ben i baksätet. Under pressvisningen fick vi se de olika varianterna av stolar och personligen skulle jag välja Daytonautförandet som är ännu vackrare än standardstolarna – som redan de är riktigt vackra. Den nya infoskärmen i mitten med sina 10,25 tum ger bilen ett modernt utseende. Hela inredningen är väldigt ren. Ferrariratten har, på samma sätt som Ferraris F1-bilar, de flesta reglagen man behöver på ratten. Det enda som inte sitter på ratten är paddlarna man växlar med när man väljer att växla själv.

Vi rullar iväg med den sjuväxlade dubbelkopplingsväxellådan inställd på automatväxling och komfortläge. Bilen växlar helt silkeslent och vi hinner inte ens passera 50 km/h innan vi är uppe på sjunde växeln. Det är det precis det här som gör att man kan använda denna bil dagligen: vill man bara glida fram så gör den det helt perfekt. Vi väljer sedan nästa steg som är sportläget. Vi väljer även att gå över till att växla bilen manuellt. Bilen ställer om sig blixtsnabbt och visar att när föraren vill så finns en helt ny uppdatering av den klassiska Ferrari V8-motorn. Den har 600 HK och gör 0-100 på 3,5 sekunder om man känner för det. Motorn varvar högre och växlarna flyger i, men tack vare den underbara dubbelkopplingslådan så görs det både snabbt och effektivt utan att man behöver köpa en ny ryggrad efter en hård acceleration.

Ferrari har programmerat in en rutt som vi skall följa i navigationssystemet. Så det är bara att följa den tydliga rösten och kartan. Vi rullar igenom några mindre byar och att köra en Ferrari i Italien är en dröm. Man märker en stolthet.

Det är bara glada miner man möts av.

Det gäller även den italienska polisen, har jag hört. Detta vill jag förstås prova nu när jag sitter i en Ferrari i Italien. Precis när jag är på väg ut ur en mindre by får jag syn på en polisbil som kommer upp bakom mig. Jag släpper förbi den. De stannar lite längre fram och jag stannar bredvid dem och frågar om jag kan ta en bild med dem. Deras engelska är i klass med min italienska – men vi förstår varandra ändå. Jag ställer bilen framför deras. Jag får min bild och en av polismännen får ta en bild när han sitter i Ferrarin. De tackar så mycket. Jag hoppar in och drar iväg på ett sådant sätt som skulle kunna uppfattas som opassande precis framför en polisbil. Men precis så skall man köra en Ferrari i Italien, framförallt om polisen ser på.

Landsvägskörning

Nu färdas vi på öppen landsväg som slingrar sig igenom den italienska landsbygden. Jag testar åter automatläget och märker att bilen rätt snabbt lär sig hur jag vill köra den. Nu väljer den att ligga kvar på lägre växel och när man bromsar in hårt så växlar den snabbt ner och är beredd att gå på med hård gas. På papperet är Portofino inte allt för olik Maserati GranTurismo. Men i verkligheten är det en stor skillnad. Medan Maseratin känns stor och i vissa situationer tung så känns Portofinon som en snabb liten sportbil och verkligen inte tung. Styrningen är direkt och man känner att man har bra kontroll över bilen.

Det är inte så lätt att missa när man kommer åkande med Portofino. Bilen låter nästan mest precis när man rullar iväg. Ett otroligt härligt och beroendeframkallande ljud. En lätt touch på gasen och det hörs att det inte är en vanlig bil som kommer.

När det är dags för lunch har alla bilar nått Alberobello. Vi ställer upp bilarna på torget i fina led. Det dröjer inte länge innan halva staden har samlats på torget för att ta en närmare titt på bilarna som skiner i kapp i solen. Efter en ordentlig italiensk lunch tar vi oss ner mot starten igen. Nu är det en slingrig bergväg som skall bemästras. Det gör Portofino gladeligen. Kurviga vägar är verkligen en fröjd att köra. När vi närmar oss havet igen så drar det lite kallare och vi fäller upp taket, vilket man kan göra i upp till 40 km/timmen och hela övningen tar endast fjorton sekunder att göra. Jag ligger bakom en annan Portofino som även den fäller upp taket. Det är rätt häftigt att se hur hela bagageluckan tiltar 45 grader medan taket kommer på plats. När taket väl är på så känner man den underbara skinndoften ännu mer. Bilen blir väldigt tyst och isoleringen är så bra att det inte ens märks att bilen på fjorton sekunder kan bli en Spider. Det enda man saknar när taket är uppe är att man inte hör det underbara motorljudet på samma sätt. När vi ändå har taket på så passar jag på att köra lite motorväg. Ligger man i normal motorvägshastighet så löper bilen på väldigt snällt och tyst. Inga som helst problem att prata i normal samtalston. Man glider verkligen fram. Om man sedan ökar till normalt Ferraritempo så känns bilen otroligt stabil även i höga farter. Vägarna i Italien är inte i bästa skick alltid och det som förvånar mig mest med nya Ferrari Portofino är hur otroligt bra den ligger på vägen och att den lyckas att dämpa det dåliga underlaget så att det inte känns när man kör. Även utan att trycka på knappen för dålig väg som dämpar ännu mer.

Ferrari Portofino imponerar. Designen är ett stort steg i rätt riktning och hela bilen känns som en riktig Ferrari på alla sätt. Ferraris nya instegsmodell är helt enkelt en kompetent GT och sportig Spider i ett.

För mer information: https://www.ferrari.com/en-SE

foto: Henrik ström samt press
UPP
Translate »