Från färgsprakande och intensivt Marrakech till lugn och lyx på Tamouda Bay. Marocko har många sidor där lyxhotellen nu etablerar sig som ett pärlband längs den norra kusten, som är full av sevärdheter – långt från massturismen.
Det är inte Marrakech som är resans mål. Men vi väljer ändå att stanna där det första dygnet i Marocko. Det är tredje gången jag är här och staden flirtar alltid med mig. Det är inte alltid ömsesidigt. Ormtjusarna hinner – under den millisekund jag försöker ta en diskret bild- att lägga slöa ormar i min hand, slingrandes längs min arm och på mitt huvud. Och sedan vill de ha betalt. Orimligt mycket. Det får de inte. Istället lägger vi pengarna på färskpressad apelsinsaft och tar oss in i medinan, Marrakechs hjärta. Genom trängsel och frågor om jag är från Tyskland, Nederländerna. Om jag vill smaka torkad frukt, komma in och titta på fler klänningar. Här råder ingen hets, man känner till vikten av turismen. Men mycket folk är det.
Därför tar vi oss djupare in och viker av från huvudgatan. Här är betydligt lugnare och den fräscha doften av trä lockar oss djupare in i en gränd. Här hänger korgar från golv till tak och flitiga hantverkare nickar mot oss innan de fortsätter sitt arbete. Vi köper varsin handflätad beachbag och tar oss vidare till vårt hotell.
Natten börjar på Le Comtoir, en restaurang med inredning inspirerad av Art Noveau-dekadens som förvandlas till Tusen och en natt och magdansare turas om med folkdansare att höja stämningen. Vi tar oss vidare och går på upptäcktsfärd bland lyxhotellens klubbar som håller erkänt hög nivå. Nattetid känns Marrakech som ett nordafrikanskt New York. Internationella DJ:s, burleskshower, liveartister håller oss igång till gryningen.
Från Marrakech till norra kusten
Nästa dag är enda målet Jardin Majorelle, där YSL samlade inspiration av de vackra koboltblå krukorna, kaktusparkerna med tusen nyanser av grönt. Inspiration som fick honom att gå från sin karaktäristiska svartvita design till betydligt mer färgglad.
Marrakech ger intryck. Flirtandet håller på att utvecklas till ett förhållande. Men bara om den kombineras med upplevelser i natur. Normalt sett brukar jag kombinera den färgsprakande, intensiva staden med Atlasbergens skönhet. Men inte nu. Jag är på väg till Tamouda Bay, längst upp i norr där lyxhotell på kort tid har vuxit fram längs en nästan orörd kust. Gibraltars berg och öarna som nästan binder samman kontinenterna är smärtsamt vackra. De ligger nära. Vilket också gett en självklar spansk prägel på Marockos kuststäder. En liten del, precis intill mitt hotell, är fortfarande spanskt.
Chefchaouen, den blå staden
Men där är vi inte ännu. Först tar vi oss till Chefchaouen, den blå staden. Det sägs att den blå färgen är en symbol för att ta befolkningen närmare himlen. Andra menar att blå färg skrämmer bort mygg. Oavsett är det vackert. Nyanserna skiljer sig och staden har en mycket speciell, lite tillbakalutad charm. Lokalbefolkningen driver sina butiker, turismen har präglat främst de butiker som finns vid parkeringen. Men efter några kullerstensgator befinner du dig i en atmosfär som är svår att definiera. 1900-tal? 1700? Kanske är det faktumet att staden inte öppnade upp för allmänheten förrän 1920 som bidrar till känslan.
Lyx vid Tamouda Bay
Vi köper varsin pastilla, ett slags smördegsknyte med fyllning av kyckling, mandlar, persilja med kanel och lite socker på toppen. Det kan te sig som ett omöjligt giftermål men smakar oväntat gott. Den blir mitt sällskap på den långa bilfärden som tar oss upp till Banyan Tree vid Tamouda Bay, 20 minuters bilfärd från Tétouan, som blir slutdestinationen för resan. Hotellkedjans karaktäristiska Banyanträd möter mig vid entrén, som nästan känns som ett sagoslott av Disneykaraktär. En gigantisk lampa i metall hänger rakt ovanför mitt huvud och praktfulla vita pelare leder in till receptionen. Banyan Tree erbjuder enbart villor, 92 stycken, och en av dem är snart min. Chauffören som skjutsar mig med en buggy tilltalar mig med ”Miss Skandevall” när han visar mig villan. En egen pool, rymligt badrum med ett fantastiskt vackert badkar och ett sovrum som vetter ut mot den egna poolen som skyddas av solen av vackra skynken som spänts upp ovanför. Jag är trött efter resan och lägger mig i en av solstolarna och låter solens sista strålar värma mig och avslutar med en rejäl middag på den asiatiska restaurangen Saffron. Upptäcktsfärden får bli i morgon istället.
Unescomärkt medina
Frukosten serveras med utsikt över vidsträckta stränder. Här finns till och med en smörbuffé som personalen gärna hjälper till att hjälpa dig välja från. Till skillnad från många andra frukostbuffér som brukar göras så förvirrande stora att man går vilse så känns denna lagom stor med mycket noga valt utbud. Lokal honung, omeletter som tillagas från ett öppet kök, spanska delikatesser som ibericoskinka och ost.
Efter frukost tar jag mig in till Tétouan, där en lokal guide ger mig en historielektion som sträcker sig genom judiska, spanska och arabiska tidsepoker. Precis som i Chefchaouen finns flera väggar målade i blått, men här byts de av med andra klara färger. Huvudgatan, Bab al-Rouah, skiljer sig stort från Marrakechs stora medina. Här finns ingen hets, snarare en tillbakalutad känsla och de flesta verkar känna varandra. Medinan är dessutom Unescomärkt. Min guide visar mig till ett kafé där jag dricker en avokadosmoothie som smakar utsökt innan jag åter tar mig hem till hotellet för att avnjuta en signaturmassage på hotellet av högsta klass.
Gibraltar är nära
På morgonen går jag en långrunda längs med stranden. En häst står mitt i en rondell när jag tagit mig ut hotellområdet. Den tittar lika förvånat på mig som jag på den innan den tar ytterligare en tugga av det saftiga gräset. Jag tar mig vidare längs vägarna som leder upp mot mer kuperad miljö där Rif-bergen ramar in området. Vägarna kantas av blommor och kossorna tittar trött på mig när jag går förbi. Jag äter kvällsmaten på hotellets restaurang Tingitana, och väljer en av mina favoriter, en traditionell marockansk tagine som tillagas i lerkrus. På morgonen ordnar hotellet en transfer till Tangier, via böljande kullar som känns mer europeiska än afrikanska. Chauffören stannar till, ber mig gå ut ur bilen och förbi ett krön. Där öppnar Gibraltarsundet sig – skönheten är slående. Ett par timmar på färja och du är i Europa. Frågan är om det är dit jag vill.
Fakta, Tamouda Bay
Längs Tamouda Bay har flera lyxhotell etablerat sig, exempelvis The Ritz Carlton, Sofitel och Banyan Tree.
För att ta dig hit: Antingen flyger du till Tangier Internation Airport, som ligger 90 km från hotellet. Du kan även flyga till Casablanca (400 km bort) och hyra en bil. Om du befinner dig i södra Spanien kan du ta bilfärja från Tarifa till Tangier.
Att göra: den vackra staden Tétouan ligger 15 km från Tamouda Bay. Chefchaouen, den blå staden, ligger cirka två timmar rakt söderut från Tamouda Bay.
Foto: Lina Skandevall
