EUROPA

FREERIDING I ENGELBERG OCH ANDERMATT

Kvällsljuset är i full färd med att färga de vita alptopparna lätt rosa när vårt tåg stannar på stationen i Engelberg. Schweiz är känt som järnvägslandet och därför tog vi tåget från Zürich till Engelberg. Här håller tågen tidtabellerna och utifrån ett miljöperspektiv är tåget det bästa alternativet för att besöka de schweiziska alperna.

Engelberg som by

Namnet Engelberg kommer från berget Hahnen, berättar mitt resesällskap Magnus Andersson och pekar samtidigt mot en topp som snart ska uppslukas av mörkret efter dagens sista solstrålar. På berget Hahnen sägs det att Konrad, som var en benediktinermunk på 1100-talet, såg änglar sväva runt bergstoppen. Efter denna uppenbarelse grundade han ett kloster och valde att kalla både byggnaden och platsen för Engelberg. Klostret är verksamt än i dag och bland annat känt för sin ostproduktion. Osten sägs vara gudomligt god.

I Engelberg bor vi på det svenskägda hotellet Ski Lodge Engelberg. Hotellets brasserie är omtalat och bär passande nog namnet Konrad. Här har många namnkunniga kockar passerat genom åren och detta har naturligtvis satt en viss kulinarisk standard. I den enkla men smakfullt inredda matsalen serveras det vällagad husmanskost med inspiration från de schweiziska alperna, Norditalien, Frankrike och inte minst Sverige. Vi blir rekommenderade dagens meny som varierar för varje dag. Den så kallade skidåkarmenyn gör oss inte besvikna. Laxen vi serverades till varmrätt var gudomlig.

Under kvällen får jag berättat för mig att Engelberg med sina omkring 4500 invånare har varit en relativt okänd skidort fram till för ungefär femton år sedan. Då anlände en grupp skandinaver som hade hört talas om de obegränsade off pist-områdena. Efter det blev inget som förut i Engelberg. I dag är Engelberg lite av en ”svenskby” med flera svenskägda hotell och det svenska språket hörs klinga lite varstans. Tilläggas måste att vi glädjande nog uppbär ett väldigt gott rykte och högt anseende här i Engelberg, till skillnad från hur det var i andra skidorter under åttio- och nittiotalen.

– Tänk att det skulle krävas en mindre svenskinvasion för att lokalbefolkningen skulle inse områdets fulla potential, påpekar Magnus ödmjukt med glimten i ögat.

”The Dark Side”

Engelberg ligger på cirka 1000 meters höjd, och har åkning på båda sidorna av dalen. Titlis-glaciären på nordsidan och Brunni på sydsidan. Kombinationen av höjd och geografi gör att det oftast snöar från två väderstreck. Resultatet av detta gör att ”änglarnas berg” i snitt har sju meter snö en normalvinter.

Efter en god natts sömn bjuder första skiddagen på strålande sol och runt 40 centimeter nysnö. Valet är enkelt, det får bli en dag på Titlis. Berget med sitt talande smeknamn, ”The Dark Side” är ett av Europas främsta och mest snösäkra områden för offpist. En kul detalj är kabinliften ”Titlis Rotair”. Du har inte blivit tokig, den långsamt roterande kabinen bjuder dig på fantastiska vyer i 360 grader.

Utsikten som väntar dig på toppen efter liftfärden är helt enkelt magisk.

Högsta åkhöjd ligger strax över 3000 meter och offpiståkningen är lättillgänglig. Direkt från liften har du tillgång till fantastiska ”repor” som vi säger på skidåkningsspråk. Bland annat är Laub, Steinberg och Galtiber lätta att nå. Titlis erbjuder också riktigt långa och utmanande pister. Från toppen och ner till byn är det cirka 2000 fallhöjdsmeter, och undertecknad kan bekräfta att det bränner ordentligt i benen om man tar allt i ett åk.

”The Sunny Side”

Efter några dagars intensiv åkning på ”The Dark Side” är det dags för ”The Sunny Side” som Brunni också kallas. Sydsidan är solskensåkarnas och familjernas favorit på grund av sin lite snällare åkning. Fallhöjden ligger på cirka 1000 meter och pisterna löper nerför i områden av gles och åkvänlig granskog. Behöver man inta lunch så kan vi rekommendera Bergrestaurant Flühmatt. Familjen Hurschler-Häcki har i fem generationer drivit denna lilla pärla. Restaurangens specialitet heter Engelberger Älplermagronen. Rätten består av ost, pasta, potatis och lök i en mättande röra som serveras med äppelmos!

Engelberg by night

Efter att liftarna stängt samlas många av skidåkarna på restaurangen och after ski-stället Yucatan. Här utbyts historier om dagens upplevelser. Allteftersom alkoholkonsumtionen tilltar växer prestationerna och legender skapas. Själv snappar jag upp ett bra restaurangtips som jag beslutar mig för att följa upp.

På väg till restaurangen som vi fått tips om, passar vi på att besöka den välsorterade vinbutiken Hess Selection, som ligger vägg i vägg med restaurangen dit vi ska. Schweiziska viner för en något anonym tillvaro trots sin kvalité och smak. Besöket resulterar också i en pratstund med butikens ägare Geny Hess, en lokal legend och välrenommerad vinexpert. Han kallas populärt ”Der Freerider-Pionier” och är en av de äldsta friåkarna i världen. Ett besök hos honom kan ta timmar, om du har tur!

Restaurant Alpenclub är en klassiker som ligger längs huvudgatan Dorfstrasse. Restaurangen är så gott som alltid fullbokad och anledningarna är många. Portionerna är rikliga, pizzan är omtalad och husets Cordon Bleu är av restaurangens specialiteter som lockar till sig många gäster. Ytterligare en anledning till att Restaurant Alpenclub är så populär kan vara den gudomligt goda chokladmoussen som serveras – ett måste!

Andermatt – en stjärna på skidhimlen

Andermatt är en genuin och mysig liten alpby på 1440 m. ö. h., som med sina runt 1500 fasta invånare ligger nära S:t Gotthardspasset. Byn är, precis som sitt liftsystem, relativt oförändrad av tidens tand. Än så länge i alla fall … En egyptisk miljardär vid namn Samith Sawriris har tagit Andermatt till sitt hjärta och han har börjat bygga en ny framtid för orten. Så här långt har detta resulterat i en högklassig golfbana och det femstjärniga ”The Chedi Andermatt”. En helt ny del i Andermatt med runt 500 lägenheter och några större hotell håller på att växa fram.

Skidmagasinet Åka Skidor har utnämnt Andermatt till alpvärldens främsta område för offpist och skrev bland annat ”som Grand Montets, fast utan skidåkare”. Hög snösäkerhet är ett annat tungt vägande skäl till ett besök. Genomsnittet ligger på runt sex meter snö per år. Detta plus en lång säsong från oktober till maj har gjort Andermatt till något av en kultplats för puderälskare.

För den som föredrar piståkning finns det gott om alternativ för alla nivåer. Från omkring 3000 meters höjd hittar du mer än 130 kilometer av välpreparerade pister. Lite kuriosa är att området fortfarande är utbildningsort för den schweiziska arméns alpjägare.

Gemsstock, Bernhard Russi och ostfondue

-Okidoki, let´s go! utbrister Daniel “Dan” Loutrel och kliver in i den stora kabinen upp till Gemsstock. Dan är bosatt i Andermatt sedan femton år tillbaka och han är en utbildad bergsguide. Dessutom driver han en liten skidfabrik i sin källare. Skidorna, som bär hans smeknamn ”Birdos”, är handgjorda och mycket eftertraktade då de inte tillverkas i någon större volym.

Tanken är att vi ska tura uppför en bra bit för att sedan tillbringa resten av dagen i helt orörd terräng.

Berget Gemsstock har det mesta med sina enorma åkytor och frestande couloirs. Områden som Guspis, Felsental och Unteralp håller högsta världsklass. Giraffen är ett annat klassiskt åk som inte får missas. Om man önskar tura finns det i princip obegränsade möjligheter. Från toppen når man också den berömda Russi-run som anses vara en av världens mest kompletta pister. Pisten är döpt efter Andermatts store son Bernhard Russi, en störtloppslegend från sjuttiotalet. Han har också gett namn åt det klassiska hoppet “Russi Sprung” i Åre. Han är dessutom mitt resesällskaps stora idol, efter Ingemar Stenmark.

Efter en magisk dag i snö upp till låren vandrar vi längst med Gotthardstrasse som är huvudgatan. Vi är på väg till Spycher, stället som gäller efter skiddagens slut. Här är det gott om lokala hjältar och bra stämning. Andermatt har den där charmiga lilla alpbykänslan med gångavstånd till allt som bonus.

Under vår afterski planerar vi morgondagen, där vi väljer att åka på andra sidan dalen i Nätschen. Där ligger pisterna i sydläge och åkningen är generellt sett snällare. Området är omåttligt populärt bland barnfamiljer och soldyrkare. Samtidigt är det mindre konkurrens om djupsnön här, vilket gör området intressant även för mer avancerade åkare. Det finns ett antal fina åk där som måste köras, påtalar vår guide Dan.

Men först ska vi avnjuta en bättre ostfondue på den välrenommerade Restaurant Ochsen. I dörren på väg in på restaurangen hälsar vår guide Dan på en man som visar sig vara ovannämnda Bernhard Russi. Dan förklarar att Bernhard Russi efter den aktiva karriären som åkare bland annat varit verksam som designer av störtloppsbackar. Förutom alla OS-backar sedan 1988 fram till 2002 så har han även designat både herr- och dambackarna i Åre. Att få möta denna legend tar andan ur mig. Att jag skulle få möta en av den alpina skidvärldens främsta på en restaurang i Andermatt hade jag inte ens kunnat drömma om.

Fyllda av nya upplevelser och intryck lämnar vi Schweiz för denna gången. På flyget hem sysselsätter vi oss med att sammanfatta veckan som gått. Vi är båda rörande överens om vikten av en duktig bergsguide. Dels för att komma åt den bästa åkningen, men också på grund av säkerhet. Det är ju faktiskt inte helt ofarligt att åka offpist eller ge sig ut på tur.

Slutligen vill jag varmt rekommendera Engelberg, en klassisk skidort som har det mesta av det bästa. Andermatt behåller jag nog lite för mig själv, eller som Magnus Andersson skulle ha uttryckt det: ”Håll tyst om det – det är ju en pärla!”

För mer information:

http://www.andermatt.ch/en/

https://www.engelberg.ch

https://www.myswitzerland.com

FOTO: MAGNUS ANDERSSON SAMT PRESS
UPP
Translate »