EUROPA

HAR DU KROATIEN I DIN KÄLLARE?

Visste du att Zinfandeldruvan ursprungligen kommer från regionen Dalmatien i Kroatien? Har du testat ett vin gjord på druvsorten Plavac Mali och känner du till du till Grk? Dessutom; visste du att salt en gång var så värdefullt att man kunde byta till sig ett kilo salt mot ett kilo guld? Dessutom, en fråga till den som följer teveserien Game of Thrones, vet du var den spelas in? Välkommen till First Class Magazine, en källa till ny kunskap!

Slutklämmen på artikelns inledning är satt med glimten i ögat bara så att det är sagt. Men under resan till Kroatien i höstas gjorde jag en hel del upptäckter som resulterade i många ”Aha!” och ”Jasså?”. Att druvan Zinfandel ursprungligen kommer från Kroatien till exempel.

DSC_0233

NYTT URSPRUNG PÅ DRUVAN

I mitten av 1990-talet gjordes en upptäckt som rumsterade om lite på vinkartan. Zinfandeldruvan hade (och är naturligtvis fortfarande) då länge varit starkt förknippad med USA och där framför allt Kalifornien med Sonoma och Napa Valley i spetsen. Det var liksom hugget i sten att ett riktigt bra Zinfandel kom från andra sidan Atlanten eller från italienska Apulien, då under benämningen Primitivo. Både USA och Italien producerar ju fortfarande fantastiska viner på druvan, men upptäckten som gjordes var att druvan faktiskt har sitt ursprung i den kroatiska regionen Dalmatien med välkända städer som Split och Dubrovnik samt de populära turistöarna Brač, Hvar och Korčula. DNA-analyser av den kroatiska druvan Crljenak, vilket betyder något i stil med ”liten svart från Kaštela”, visade alltså att vare sig amerikanarna eller italienarna kunde ta åt sig äran, åtminstone inte vad gällde Zinfandeldruvans ursprung.

VARANNAN DAMERNAS

Nästa aha-upplevelse var druvan Grk Bijeli, till vardags endast Grk, vilket på kroatiska betyder ”bitter”. Ett ganska märkligt namn på en druva som skapar så underbara viner; torra och fylliga med hög syrehalt, mycket arom och kropp. Det unika med Grk Bijeli är att den endast har kvinnliga blommor vilket gör att vinrankorna, om det ska bli någon pollinering, måste planteras tillsammans med andra druvsorter. I Kroatien planterar man gärna druvsorten Plavac Mali i varannan rad för pollineringens skull – här kan man alltså tala om varannan damernas på ett helt nytt sätt. Plavac Mali är för övrigt en annan druvsort som skapar fantastiska viner. Gällande namnet Grk: det finns de som säger att Grk betyder ”grekisk” eftersom grekerna tydligen var de som först tog druvan till området. Oviktigt i sammanhanget tycker jag, huvudsaken är ju det underbara resultatet.

Det som är så spännande med Kroatien just nu, och nu är vi fortfarande inne på ämnet vin, är att det poppar upp producenter som små svampar ur jorden lite varstans i landet. I takt med att kunskapen om hur vinproduktion går till har intresset exploderat och kvaliteten på vinförädlingen ökar i rask takt. Det är inte många år sedan Kroatien inte ens skulle komma upp i ett samtal kring vin, i idag är det annat liv i skällan och vinskribenter från hela världen nosar ständigt efter nya fynd och intressanta producenter. Med tanke på just det faktum att produktionen är relativt ung så är ju vinerna detsamma – därför händer det flera gånger under mina besök på olika vingårdar att jag önskar att jag kunnat förflytta mig framåt ett par år i tiden, ivrig att få reda på hur vinerna kommer att smaka när de fått ligga ytterligare några år på lagring. Än så länge har jag ingen tidsmaskin och får därför vackert rusta mig med tålamod. Men, den som väntar på något gott…

BIRE GRK – KAN DET BLI BÄTTRE?

DSC_0642

På ön Korčula driver familjen Bire sedan flera år tillbaka en spännande gård innefattande bland annat en småskalig produktion av vin på druvan Grk. Småskaligt i det här fallet är cirka 16 000 buteljer per år av Bire Grk i tillägg till 25 000 buteljer Bire Plavac. Det som är spännande med gården är att familjen Bire tillverkar det mesta själva och att alla är involverade. Medan en av sönerna visar oss runt håller fadern i familjen på med druvorna och modern förbereder den enkla måltid som senare kommer att serveras när vi provsmakar vinerna. På gården, som dessutom är den första ekologiska gården på Korčula, odlas tomater, det ystas ost från egna getter, här prunkar trädgården av fruktträd och bärbuskar av alla de sorter. Ja, och så finns ju vinrankorna här också.

DSC_0649

Bire ligger i framkant och experimenterar redan för att försöka ta fram en ekfatslagrad variant på Grk. Ett första provresultat kommer att vara klart inom ett par år. Grk-druvan är av den känsligare sorten och måste pressas omedelbart efter inhöstning. Under de första åren satte detta en enorm press på familjen. Eftersom, eller snarare sagt på grund av, att de är en liten producent så gällde det att varenda vindruva togs tillvara för att få mest möjligt ut av skörden. I dag har man installerat ett kylrum i vilket druvorna kan ligga i låg temperatur ett par dagar vilket gör att familjen åtminstone inte behöver jobba nattetid längre. Inhöstningen av druvorna påbörjas kring den 1 september och efter pressning får juicen ligga i tio dagar på stålfat och fermenteras där till 12 procent. Efter detta hälls det unga vinet över på mindre tankar och får vila i ett år innan det fylls på flaskor. Under viloåret renas tankarna var tjugonde dag och slutresultatet är enastående.

Vinet är lätt och fylligt på samma gång. Krispigheten är påtaglig, vinets kulör likaså, det ser nästan ut att ha lagrats på ekfat redan. Det här är ett vin som både tål och förmodligen vinner på lagring. Med en alkoholhalt på 14 procent klarar det ett bra tag på flaskan. Hur länge? Ja, som jag sa så talar vi här om unga viner så den som köper tillräckligt många flaskor får lov att testa sig fram.

BIRE PLAVAC – KROATIENS VALPOLICELLA?

DSC_0512

Den andra druvan som används av Bire, samt av många andra producenter, är Plavac Mali (”liten blå”). Bires bidrag, helt enkelt kallad Bire Plavac, är torrt och stramt med utmärkt balans och hög syrehalt. Den höga alkoholhalten tar ett tag att vänja sig vid när man, som vi gjorde, bara intar vinet med tillsammans med charkuterier och ost. Mjälligheten och aromerna framkommer dock tydligt som för att säga ”hej, vänta, drick mig inte nu, låt mig bli helt klar först”. Det här är alltså ännu ett vin som bör/kan lagras och som antagligen blir mer spännande för varje år som går med sina 14,5 procent. Druvan inhöstas samtidigt som Grk och slutresultatet beror mycket på hur vingården är belägen. Jag behöver väl knappast berätta att bägge varianterna åkte ner i resväskan? Ett hett tips är att besöka vingårdarna direkt och handla från producenten, det skiljer upp till flera hundralappar per flaska jämfört med om man köper det i butik eller på restaurang. Om man nu överhuvudtaget får tag på dem alltså.

Det kan alltså vara svårt att få tag i de bästa kroatiska vinerna. Dels för att de på producentnivå tar slut på grund av småskalig produktion, och om det är svårt i år så lär det bli snudd på omöjligt nästa år. Kroatien hade nämligen i år den regnigaste sommaren i mannaminne vilket gjorde att stora delar av skördarna förstördes. Detta gäller inte bara för vindruvor utan olivskördarna fick också ta en stor del av smällen.

DET VITA, SALTA GULDET

DSC_0368

Vi gör ett avbrott från vinets värld och saltar på med en helt annan aha-upptäckt. Cirka en timme från Dubrovnik ligger den lilla staden Ston som förutom att (för särskilt intresserade) vara känd för sitt maraton som utförs på den tidvis enormt branta stadsmuren – även i historieböckerna beskrivs som en viktig plats för utvinning av salt från havsvatten. När vi kommer till Ston är det första min guide visar mig just stadsmuren. I ärlighetens namn så reflekterar jag just där och då inte så mycket på varför Ston överhuvudtaget har en stadsmur, utan nöjer mig med att det är som det är.

Vi klättrar upp ett par hundra meter och medan lungor och hjärta febrilt arbetar för att på något sätt hålla min kropp i stående läge (nämnde jag att muren är brant?) berättar guiden om det maratonlopp som årligen hålls här. Jag hör mitt inre skicka ett tack till högre makter om att just jag fick andra intressen än att ”ta död på mig” själv genom att springa maraton, samtidigt som jag inte kan låta bli att beundra de som utmanar sig själva på ett så extremt sätt. Men nu är inte maratonloppet huvudanledning till att vi klättrat upp utan det är för att hon vill visa mig viken där saltet har utvunnits från havsvatten i flera hundratals år. Produktionen pågår fortfarande om än inte ens i närheten av hur det en gång var.

DSC_0343

Så, hur var det då? Jo, när saltet och dess olika användningsområden upptäcktes, och man dessutom kom på hur man kunde utvinna det (vi är nu så långt tillbaka i tiden att vi talar om det Osmanska riket) – då var salt så sällsynt och dyrbart att man enkelt och rakt av kunde byta till sig ett kilo salt mot ett kilo rent guld! Det är lite svårt att tänka sig detta idag när vi använder saltet till att få bort is på vägarna. Å andra sidan, om det hade varit tvärt om så hade vi ju haft guldbelagda gator idag, tala om syn för ögat. Saltets forna värde är alltså hela förklaringen till att Ston har en stadsmur som sträcker sig långt upp i bergen. Den byggdes helt sonika för att skydda staden mot angrepp från grannländer som utan att tveka skulle ha angripit Ston för att få tillgång till det vita guldet salt. Stons stadsmur är den andra längsta i världen efter Kinesiska muren… Aha på den?

JASSÅ, FINNS DET OSTRON HÄR OCKSÅ?

DSC_0403

På andra sidan berget, det vill säga på den sidan från vilka potentiellt anstormande och salthungriga fiender skulle kunnat komma om det nu inte vore för muren, ligger Mali Ston (Lilla Ston). Ett par dagar innan vår ankomst har det regnat så mycket att ett av stadens hotell har översvämmats vilket får stå som beskrivning av hur lågt och nära vattnet staden ligger. Och här är vattnet verkligen i centrum, inte minst på grund av den omfattande odling av ostron som försiggår här. Illa påläst, jag erkänner, men likväl som jag inte hade funderat kring kroatiska viner (man kan ju inte tänka på allt väl?), så har tanken aldrig slagit mig att man odlar denna havets läckerbit i Kroatien. Men det är väl klart att det odlas ostron! Överhuvudtaget så är utbudet av fisk och skaldjur enastående i hela Kroatien.

I Mali Ston rekommenderar jag ett besök på restaurangen Villa Koruna. Jag lovar att den inte ser mycket ut för världen, jag lovar också att deras ostron är underbara. På skylten utanför restaurangen står det förövrigt ”Eat more oysters. Love longer.”

VIN, MER VIN

DSC_0493

Här hemma är vi ju inte direkt kända för våra viner. Då är det tur att det finns svenskar som kan representera oss inom hantverket utomlands. Ja, åtminstone svenskättlingar då. Det amerikanska paret Penny och Lee Andersson bor i USA (Lees far utvandrade från Sverige) men har under flera år satsat på vinproduktion i Orebić som ligger på fastlandet rakt över vattnet från Korčula.

DSC_0477

År 2001 reste Penny och Lee Andersson till Kroatien för att se hur de kunde hjälpa till att bygga upp skolorna som var svårt eftersatta efter kriget. Det ena ledde till det andra, bland annat förälskade sig paret i såväl Kroatien som kroatiska viner och såg möjligheten att bygga upp något. Resten är så att säga historia och idag har de en underbar vingård belägen precis vid Adriatiska havet. Deras produktion består än så länge av fyra viner, två röda gjorda på Plavac Mali, ett vitt som är gjord på druvan Posip samt ett rosévin från en blandning av Plavac Mali och Zinfandel.

Det har bokstavligen talat haglat priset över vingården Korta Katarina. Alla deras viner har tagit emot utmärkelser från både in- och utland. Guld, silver, brons och guld igen. Och när man provar vinerna så förstå man verkligen varför. Det enda som inte faller undertecknad i smaken är rosévinet. Anledningen till detta är den samma som när jag testar andra roséviner, de faller mig helt enkelt inte i smaken. De andra däremot… De röda vinerna är lika fylliga och smakrika som det vita är friskt och krispigt. Liksom Bires viner som jag skrev om innan, är detta flaskor som ska få gosa till sig några år i källaren, jag kan nästan inte vänta med att öppna dem.

KORČULA

DSC_0667

Medan Korta Katarina som sagt ligger i Orebić på fastlandet så hittar du Bire på ön Korčula. Värt att nämna från denna ö, förutom att den är nästan obeskrivligt pittoresk med sina smala gränder, är att det var här Marco Polo föddes. I samma stund som det är skrivet så måste det tilläggas att uppgiften är föremål för diskussion, det finns nämligen också de som säger att han föddes i Italien, närmare bestämt i Venedig. Ställt utom all tvivel däremot, är att familjen Polos hus fortfarande står kvar på Korčula och att arkeologerna har satt stopp för renovering av det eftersom det ständigt dyker upp nya fynd som kan ha ett historiskt värde (och kanhända reda ut frågan om det var här Marco Polo faktiskt föddes).

DSC_0557

Den som har öga för detaljer noterar vid en promenad innanför Korčulas mur att den lilla stadens gator är planerade på ett anmärkningsvärt sätt; medan gatorna som går från vattnet från den västra sidan av staden är helt raka, så är de på den östra sidan böjda likt bladen hos en palm. Jag frågar guiden om detta möjligen har att göra med hur staden försvarade sig, det vill säga vid ett anfall kan man ju lättare skydda sig från till exempel kulor om gatorna är böjda? Guiden tittar på mig och ler lite innan han förklarar att ”Jo, det var ju en intressant tanke, faktum är dock att man planerade staden så här för att vinden inte skulle blåsa så hårt i de trånga gränderna”. Det är bara att inse att stadsplaneraren som hade ansvaret den där gången för åttahundra år sedan, inte lämnade något åt slumpen.

DSC_0580På ett litet torg strax utanför stadsmuren säljs närodlat!

På Korčula finns det flertalet stränder för den som gillar att sola och bada, här finns även ett antal sandstränder vilket är rätt ovanligt i landet. Inför en eventuell resa hit, där man sett bilder på vackra sandstränder och drömmande föreställt sig gå där med sand mellan tårna, kan det vara värt att ta ett telefonsamtal till närmsta hotell för att fråga hur stranden ser ut i år. Det kanske låter märkligt, men det varierar verkligen år från år på grund av att det ibland kommer starka havsströmmar som sköljer bort sanden och endast lämnar kvar sten. Det här är ett i-landsproblem som man håller på att försöka hitta en lösning på och jag tycker det är sympatiskt att flera företrädare för staden som jag talade med inte hymlade med detta. De är väl medvetna om att en besökare kan bli besviken ifall bilden av ön inte stämmer överens med verkligheten.

FLER BILDER FRÅN KORČULA

 

VÄRLDSBERÖMDA KAKOR

DSC_0623

Om du gör en sökning på internet med orden ”cakes” och ”korcula” så har det första sökresultatet rubriken ”The best cakes ever!” och när man besökt Smiljana Matijacas lilla butik på Korčula så är det lätt att förstå varför. I tjugo år har Smiljana bakat sina kakor vars recept naturligtvis är hemliga och endast finns inne i hennes huvud. Hon bakar samma sex sorters kakor varje dag och de har en åtgång av sällan skådat slag. Smiljana berättar att hon har kunder från när och fjärran som kör långa omvägar endast i syfte att köpa hennes bakverk och hon har flera gånger blivit erbjuden att både sälja sina recept samt starta postorderverksamhet. Det senare funderar hon på, den första frågan skulle aldrig falla henne in eftersom hon stormtrivs i sitt lilla kök och verkligen gör det hon tycker om att göra: baka och göra människor glada.

DSC_0625Smiljana Matijacas

Att hennes bakverk är populära intygade vår guide om, ett intyg som egentligen är helt onödigt eftersom väggarna i butiken tydligt berättar om Smiljanas popularitet. Där hänger nämligen ett oräkneligt antal diplom, priser och utmärkelser från såväl lokala företagarföreningar som nationella tidningar och internationella magasin. Tidningsutklippen med Smiljanas bild är många och man ser att hennes kakor varit populära länge eftersom många av utklippen är gulnade och avslöjar en yngre bagare på bild.

Min personliga favorit bland Smiljanas kakor är Marko Polo bombica, jag kan inte beskriva den på något annat sätt än hur det låter: Det är en bomb. En bomb av choklad, grädde, sockerkaka, och kalorier. Underbart god! Smiljana bara skrattar när jag tar den sista tuggan efter att ha smakat på alla sorterna och meddelar att jag nog kommer att hoppa över kvällens middag. –Ja, det är inte direkt något för den som bantar, säger hon, -men man måste faktiskt få lov att unna sig något riktigt, riktigt gott en gång ibland. Och det är så sant som det är sagt.

DUBROVNIK

DSC_0233

Jag spenderar också ett par dagar i Dubrovnik, ännu en stad med en lika lång som fascinerande historia. Stadens mur har i hundratals år stått där den står och innanför den finns det godsaker för ögat var man än vänder sig. Gatstenarna glänser i morgonsolen, de är så nötta att det ser ut som att någon har polerat dem. Att sitta på en uteservering och bara titta på byggnader och människor blir en syssla som jag med lätthet utför i timmar. Det är vid mitt besök dessutom utanför säsong så det är inte alls mycket folk att tala om.

DSC_0080

På torget framför det hotell jag bor på, The Puci Palace, är det på kvällarna en mysig uteservering och på morgnarna en helt underbar grönsaksmarknad där odlarna säljer sina grödor. Hotellet är femstjärnigt och absolut värt att ta en titt på inför ett besök i Dubrovnik. Absolut värt att titta på är även vinbarerna D ́Vino, Razonoda och Matusko som alla ligger i Dubrovniks restaurangkvarter. Dessa barer har innehållsrika vinlistor, utbildad personal och, framför allt, många kroatiska viner på menyn. Varför inte ta en barrunda endast i syfte att utforska landets vinskatt? Du har ju fått några tips på viner att prova.

DSC_0313The Pucic Palace

Jag ställde inledningsvis en fråga till den som kanske följer teveserien Game of Thrones. Inte visste jag att den till stora delar spelas in just i Dubrovnik, men det får jag veta med besked när jag aningslöst förvillar mig in i en gränd och plötsligt står mitt bland ett gäng skådespelare i tidsenliga dräkter med kameror riktade mot sig. Det visar sig att jag har hittat den enda osäkrade porten längs hela den avspärrade gränden där inspelningen av nästa säsong just påbörjats. När regissören får syn på mig (och ger mig en blick som kunnat få vem som helst att önska sig ett hål i marken) förstår jag att samtliga statistroller är tillsatta och att vare sig min svarta skjorta eller mina gröna shorts passar in i sammanhanget.

FLER BILDER FRÅN DUBROVNIK

 

Den som besöker Dubrovnik ska förstås inte missa en promenad på stadsmuren, inte heller ett besök i den närliggande staden Cavtat som kanske är ett bättre alternativ för den som söker mer semesterkänsla. Medan Dubrovnik är en stad inramad av en mur, så är Cavtat en underbar liten by som ligger vid vattnet endast tjugo minuter därifrån.

DSC_0122

Här ligger mysiga tavernor och restauranger på rad längs med kajen och det råder en stillsam och avslappnad stämning. Den som reser med barn ska absolut ta reda på mer om Cavtat.

FLER BILDER FRÅN CAVTAT

Jag gillar Kroatien och kommer att återkomma med fler tips härifrån längre fram. Det är ett fint land som erbjuder mycket både vad gäller mat och vin, men även kultur och historia. Det är en skön mix helt enkelt och den erbjuds av vänliga människor som bjuder på sig själva. Jag är heller inte ensam om att gilla landet, lite längre fram i magasinet kan du läsa Dominique Prewitts artikel från ett nyöppnat hotell i Dubrovnik – även det värt ett besök har jag förstått.

Foto: Matz Thomassen

För mer information:
www.croatia.hr
www.bire.hr
www.kortakatarinawinery.com

UPP
Translate »