KRYSSNINGAR

KRYSSNIG I ANTARTISKS ÖVÄRLD

När vi drar ifrån gardinerna och ser ut över den solglittrande Beaglekanalen med Andernas snöklädda toppar i bakgrunden ligger vårt vackra fartyg Silver Cloud som en liten leksaksbåt långt där nere och väntar på oss. Nu börjar vårt ”adventure of a lifetime”!

Staden Ushuaia med fartyget från Silver Sea

Drömmen har blivit verklighet. Idag ska vi äntligen påbörja vår expeditionskryssning till alla de spännande öar i Antarktis övärld som vi hört så mycket berättas om. Det ultralyxiga kryssningsrederiet Silversea har nyligen sjösatt Silver Cloud Expedition. Efter ombyggnad och rejäl ansiktslyftning är det nu är världens största expeditionskryssningsfartyg där alla gäster kan tas iland i rejäla gummibåtar, så kallade Zodiacs, för att uppleva de exotiska och ofta svårtillgängliga destinationer som fartyget besöker runt om i världen.  Vår resa börjar i staden Ushuaia längst ner i Patagonien på Argentinas sydspets, med Kap Horn alldeles ”runt hörnet”. Ushuaia ligger i området Tierra del Fuego, Eldslandet, som är välkänt för sina vackra omgivningar med snöklädda bergstoppar, brunröda torvmossar och stora djupblå sjöar. Här har vi inledningsvis spenderat några härliga dagar på femstjärniga hotellet Arakur med fina utflykter i vildmarken. Men nu är det dags att kliva ombord för vårt tre veckor långa äventyr till havs i den Antarktiska oceanen.

Två av besättningsmännen slänger raskt upp våra tjugofem kilo tunga resväskor på axeln med ett leende och bär dem uppför landgången. Vi tas emot med ett glas fransk champagne innan den välkomnande personalen visar vägen till hissarna och vår svit på sjätte våningen. När dörren öppnas kliver vi in i en trevlig matsal med vardagsrum intill, och i nästa avdelning ett rejält sovrum, den största walk-in closet vi någonsin sett och var sitt badrum. Inredningen är snygg och funktionsenlig och man får känslan av en lyxig svit på ett högklassigt hotell. En lång veranda löper utmed hela sviten, med fönster från golv till tak och skjutdörrar i glas från vardagsrum och sovrum. I båda rummen finns stora Samsung Smart-TV och i vardagsrummet dessutom en Bose-anläggning man styr behändigt från en app i sin mobil. Här finns också ett rejält skrivbord, bekväm soffgrupp, minibar med all dryck – både med och utan alkohol – man kan tänkas önska och en tjusig kaffemaskin. Sviten har massvis med garderober, hyllor och byråer så vi har ordentligt med utrymme för all vår packning. Vår eleganta, frackklädda butler Bryan erbjuder sig att packa upp vårt bagage, vilket vi vänligt men bestämt avböjer. Vi skyndar oss istället att ta på oss våra snygga röda parkas som rederiet införskaffat åt oss att behålla, och beger oss upp på däck för att mingla med de andra gästerna när Ushuaia långsamt försvinner i fjärran och vår resa tar sin början.

Mot Falklandsöarna


Efter ett drygt dygn till sjöss anländer vi till Falklandsöarna. Vår första landstigning blir på ön New Island och redan när vi närmar oss land i våra Zodiacs får vi se några imponerande strimkarakaror, en sällsynt mörkbrun falkart. Vi promenerar tvärs över ön där vi häpnar över en stor koloni med svartbrynad albatross som häckar med sina små ungar på de branta klipphyllorna.

En liten svartbrynad albatrossunge väntar på mat.

Här ser vi även Magellanpingviner och åsnepingviner som är de två första arterna av pingviner, men långt ifrån de sista, vi kommer att få se under vår kryssning. Färden går sedan vidare till Saunders Island där öns ägare Susanne tar emot oss på stranden. Hon och maken försörjer sig som fårfarmare och lever ensamma här året runt tillsammans med sina två döttrar. Även här ser vi många arter av pingviner och albatrosser med söta ungar. Dagen efter blir det ett intressant besök i Falklandsöarnas huvudstad Port Stanley. Här bor drygt 2000 av totalbefolkningen på 3200 personer. Port Stanley är en pittoresk liten stad med fina små hus och charmiga gränder som påminner lite om Grönlands största stad Nuuk.

Port Stanley är en mycket pittoresk liten stad

På eftermiddagen är det dags att vinka farväl till Falklandsöarna och sätta kurs mot en av resans mest spännande destinationer – Sydgeorgien, känt för sitt makalösa djurliv och döpt år 1775 av den kände upptäcktsresande kapten James Cook efter kung George III av Storbritannien. Från att ha haft dagstemperaturer på cirka tolv, tretton grader sjunker nu temperaturen stadigt under våra nästan två dygn till havs. När vi anländer till Sydgeorgien är den nere på ynka två plusgrader.

Vi har tjugo experter med oss ombord som utgör vårt så kallade ”expedition team”. De är välmeriterade naturforskare, biologer, ornitologer och historiker från främst USA, Australien, Tyskland och Storbritannien med lång och gedigen praktisk erfarenhet från Antarktis. De leder alla våra expeditioner iland och håller spännande föredrag ombord när vi är till sjöss. Teamet kör också de Zodiacs som vi sjösätter för att komma iland på alla dessa, för det mesta obebodda, ställen i den antarktiska övärlden. Vid varje landstigning tar expeditionsteamet även iland tält, sovsäckar och proviant för flera dagar för oss alla. Detta gör man som en säkerhetsåtgärd om vi skulle råka ut för ett plötsligt väderomslag och inte kunna återvända till fartyget enligt plan utan tvingas stanna iland i hårt väder.

Sydgeorgien – Antarktiska oceanens Serengeti


Vår första anhalt på Sydgeorgien blir Sunset Fjord och den vidsträckta stranden Salisbury Plain. Vattnet fullkomligt kokar av pingviner och sälar som nyfiket hoppar runt fartyget när vi går in i fjorden på den norra kusten. När vi vadar i land från våra Zodiacs är det riktigt svårt att ta sig upp på stranden för alla nyfikna sälungar som hoppas att det är deras föräldrar som är på ingående, och alla ståtliga kungspingviner som nyfiket vill inspektera de mystiska rödjackade ”jättepingvinerna” som anländer till deras strand. Det som från fartyget först såg ut som en stor rullstensås visar sig vara en koloni på inte mindre än cirka 150 000 kungspingviner som täcker en stor del av stranden och bergssluttningen – en av de mest spektakulära upplevelserna på jorden enligt våra experter och en syn (och doft!) man aldrig glömmer.

Ståtliga Kungspingviner finns det gott om.

 

Det blir många fler oförglömliga upplevelser under vår nästan veckolånga vistelse i olika delar av Sydgeorgien. Förutom landstigningar i Zodiacs får vi också möjlighet att paddla kajak som ger en spännande närkontakt med djur och natur. Vädret är mestadels soligt varje dag och utan alltför hård blåst som annars kännetecknar vädret här. Men så plötsligt en dag beslutar sig vädergudarna för att visa sitt rätta jag och vindarna drabbar oss med full kraft. Det blåser ofattbara 40 sekundmeter – orkanstyrka med andra ord – meddelar vår franske kapten Vincent Taillard, en trevlig 41-årig fransman och yngsta kaptenen i Silverseas flotta men som redan hunnit skaffa sig en gedigen erfarenhet som kapten sedan tio år. Man brukar tala om Roaring 40:s, Furious 50:s och Screaming 60:s när det gäller vindstyrkan i dessa områden, och vi befinner oss mitt emellan 50:e och 60:e breddgraden när orkanen drabbar oss. Men tack vare att vindarna nästan alltid är västliga och vår förutseende kapten sett till att vi befinner oss öster om Sydgeorgien stannar våghöjden på ”bara” fyra-fem meter. För egen del klarar vi oss förvånansvärt bra men det är en del gäster som inte lämnar sina hytter under hela dagen och restaurangerna ombord står ovanligt tomma. På sena eftermiddagen mojnar vinden och vi kan gå nära den jättestora Nordenskjöld Glacier som är vackert solbelyst i den gyllene eftermiddagssolen. Geologen och polarforskaren Otto Nordenskjöld, som ledde den första svenska Antarktisexpeditionen 1901-1904, döpte glaciären efter sig själv.

Nordenskjöld Glacier

På den gråsvarta sandstranden i Gold Harbour ser vi stora sjöelefanthanar som ligger som grå stenbumlingar på stranden. Här gäller det att hålla sig på respektfullt avstånd. Kommer man för nära ryter de skräckinjagande och visar sina stora gap. Trots de otympliga kropparna är de ganska snabba på land och kan krossa en människa under sin tyngd.

Den mörka stranden kryllar av olika sorters pingviner, sälar, jättestormfåglar, labbar och andra stora sjöfåglar, och det känns nästan overkligt att kunna vandra omkring nära alla de orädda djuren. Peter Harrison, världsberömd fågelexpert och nestor i expeditionsteamet som gjort ofattbara 188 resor till Sydgeorgien, ropar plötsligt på oss uppifrån en kulle nära stranden. Här har han hittat en söt dunig albatrossunge av den ovanliga arten ljusryggig albatross, den minsta arten i albatrossfamiljen. Peter berättar med stor inlevelse att han i vanliga fall skulle få klättra uppför en brant klippa med tio kameror om halsen och förväntansfulla gäster nedanför för att få en glimt av en liten unge som denna. Ljusryggig albatross häckar nämligen vanligtvis på mycket svårtillgängliga klippavsatser. Vid en föreläsning ombord säger Peter Harrison också något som etsar sig fast hos oss:
– Om jag hade sju dagar kvar att leva skulle jag spendera fem av dessa på Sydgeorgien. Vad jag skulle lägga de återstående två dagarna på? På resan dit, förstås!
Det känns som om vi håller på att smittas av Peters kärlek till denna unika antarktiska ö som han kallar ”Serengeti of the Southern ocean”.

I Shackletons fotspår

Ankomst till Grytviken.

Ett annat av de självklara delmålen på Sydgeorgien är Grytviken som även den döptes av Nordenskjölds expedition och var ett centrum för industriell valfångst ända fram till mitten av 1960-talet. Alla gamla fallfärdiga byggnader och rostiga valfångarfartyg vittnar om svunna storhetstider. I Grytviken finns också Shackletons grav, där den kände polarforskaren Ernest Shackleton begravdes efter att han avlidit här år 1922.

Vi fortsätter i Shackletons fotspår och avlägger ett besök i Stromness, den valfångarstation där han stapplade in i maj år 1916 efter att ha seglat 800 sjömil i en liten livbåt och därefter korsat Sydgeorgiens snöklädda berg och glaciärer på ofattbara 36 timmar för att hämta hjälp till sina förlista kamrater på den obebodda Elefantön. Vi vandrar längs med den stora öppna slätten bort till det vackra vattenfallet utmed bergssidan där Shackleton hasade ner halvt medvetslös efter sin strapatsrika vandring. Det känns andäktigt att blicka uppför de branta bergssidorna och föreställa sig hur utmattad han måste varit och hur euforiskt lycklig han måste känt sig när han hörde ljuden från valfångarstationen i Stromness och insåg att han och hans team lyckats med sitt våghalsiga företag.

Den kände polarforskaren Ernest Shackleton grav.

Efter fem händelserika dagar på Sydgeorgien är det dags att fortsätta vår resa med tre dagar till sjöss inledningsvis. Vi är 122 passagerare och 218 i fartygets besättning så vi blir förstås sanslöst bortskämda. Gästerna kommer från tretton olika länder med flest resenärer från USA, Storbritannien och Australien. Vi är fem svenska gäster ombord och faktiskt även en svensk medlem i expeditionsteamet, Karin Lundström, som är van Zodiacskeppare med gedigen erfarenhet från expeditionskryssningar. De flesta besättningsmännen är från Filippinerna men här finns också en hel del indier, två kineser, många östeuropéer, en mexikan, två marockaner, en peruan, en gudabenådad italiensk kock, med flera nationaliteter.

Lyxigt liv ombord


Det finns fyra restauranger ombord. Bordsplaceringen är fri på samtliga och det gör att man får möjlighet att träffa och lära känna nya medresenärer varje dag. Förutom den trevliga huvudrestaurangen med sitt utmärkta kontinentala och internationella kök, finns La Terazza som specialiserat sig på det italienska köket. Här sätter den italienska kocken sitt avtryck på alla härliga rätter, från den hemlagade pastan till det ljuvliga lammet. Uppe på pooldäck finns trevliga och avslappnade The Grill där vi gärna äter lunch när vädret är fint, ibland i kombination med ett bad i den stora swimmingpoolen eller ett dopp i någon av de två varma bubbelpoolerna.

En kväll bokar vi bord på The Grill för Hot Rocks då vi själva får grilla stora tigerräkor och fina köttbitar på heta stenar vid bordet. Personalen knyter haklappar runt våra halsar för att skydda våra kläder mot stänk från matlagningen. Här uppe anordnas också roliga kvällsaktiviteter och när vi närmar oss varmare breddgrader förvandlas pooldäck till rena nattklubben med musik och dans. Men om man vill ha en gourmetupplevelse i världsklass är det till franska La Dame by Relais & Châteaux man ska bege sig.

Restaurangen La Dame

Fantastiska kocken Lucilo Delen skapar det ena mästerverket efter det andra helt själv i sitt kök här. Vi himlar förtjust med ögonen när vi avnjuter hans foie gras, både helstekt och som silkeslen paté. Därefter följer en lobster bisque, en ljuvlig hummersoppa. Vi rensar gommen med lite sorbet innan det är dags för ankbröst respektive lammsadel, båda alldeles förträffliga. Till efterrätt suckar vi hänfört över en lagom liten och läcker Grand Marniersufflé.

Till allt detta serveras vi ett urval förstklassiga viner från hela världen som lyfter varje rätt till ännu högre höjder. Vi får en pratstund med Lucilo som berättar att han är helt självlärd och det är mycket tydligt att han verkligen älskar det han gör. Under de tio år han jobbat på Silversea har han gått deras interna utbildningar inom kockyrket och visat så imponerande framsteg att han så småningom kvalificerat sig för detta krävande och prestigefulla uppdrag som gourmetkock. Det blir verkligen en minnesvärd kväll.
För den bekväme resenären kan förstås room service vara ett gott alternativ. En av kvällarna efter en hel dag med strapatser i land bestämmer vi oss för att bara njuta av lyxen i vår stora, bekväma svit. Vi beställer en riktigt läcker trerätters middag och vår butler dukar upp med vit duk och vackert porslin på vårt matsalsbord.

Förutom att Silversea anses vara världens lyxigaste rederi har de också den unika konceptfördelen att allt ingår i priset, till och med room service, utflykter, vin och sprit och dricks till all personal. Det känns skönt att inte behöva bekymra sig om extra utgifter och en massa notor att skriva på under resans gång, utan bara kunna koppla av och njuta.
En av dagarna till sjöss besöker vi Zagara Spa och njuter av en ELEMIS Intensely Cleansing Lime and Ginger Salt Scrub. Behandlingen börjar med skön torrborstning följt av saltskrubbning med doft av lime och ingefära. Sedan packas man in en stund i tunn folie så saltet får tränga in ordentligt. Som avslutning följer en skön helkroppsmassage med varm olja. Det är en ljuvlig upplevelse och ett perfekt sätt att slappna av och mjuka upp kropp och hud efter utflykterna i land.

Mytomspunna Tristan da Cunha


Vår nästa destination är en annan av resans höjdpunkter – Tristan da Cunha, världens mest avlägset bebodda ö med 2700 km till närmaste fastland. Ögruppen ligger ungefär mitt emellan Sydamerika och Afrika. Det bor bara cirka 300 invånare på Tristan och en handfull efternamn dominerar. Dessa härstammar från män som på olika sätt hamnat på ön; engelska soldater som under början av 1800-talet var stationerade här men även förlista holländska och italienska val- och sälfångare. Männen hämtade färgade kvinnor av asiatiskt, afrikanskt och europeiskt ursprung från ön Saint Helena att bilda familj med så Tristans invånare är verkligen färgstarka. Det är inte ovanligt att hänförda besökare önskar slå sig ner på ön men enda sättet för en utomstående att bosätta sig här idag är i princip att gifta in sig i någon av dessa släkter. Tristan är en rund vulkanö med höga klippor och en hamn som för det mesta är omöjlig att ta sig in i på grund av höga Atlantdyningar. De flesta kryssningsfartyg får nöja sig med att beskåda ön på håll och öborna får bara besök av några få fartyg varje år. Hela vägen mot Tristan har vårt fartyg jagats av ett nytt oväder med starka vindar men kapten har satt högsta fart och det möjliggör faktiskt för oss att kunna gå ner i våra Zodiacs och vara iland i ungefär fyra timmar. Det blir en mycket spännande upplevelse i denna idyll, helt avskild från resten av världen. Vi minglar med de vänliga öborna, tittar nyfiket in i deras pyttelilla livsmedelsbutik, café och turistinformation och handlar allt möjligt onödigt för att stötta deras ekonomi. Apropå ekonomi så har ön bara haft ett monetärt system sedan andra världskriget. Innan dess ägnade man sig enbart åt byteshandel. Det finns en liten skola på ön med tjugosex elever som går både primary school och high school här, det vill säga upp till motsvarande vår studentexamen. Lärarna kommer till största delen från Kapstaden eller Storbritannien och det är också dit de elever reser som vill fortsätta med högre utbildning. När vi samtalar med öborna talar de mycket bra engelska men den engelska dialekt de talar med varandra är svår att förstå för oss utomstående. År 1961 tvingades man evakuera öborna på Tristan till Storbritannien eftersom vulkanen fick ett utbrott. Efter två år återvände dock i stort sett hela befolkningen till ön. Huvudnäringen på ön är hummerfiske men turismen har under senare år fått en allt större betydelse för öbornas försörjning.
På eftermiddagen får vi möjlighet att göra ett besök på obebodda Nightingale Island, en annan vulkanö i Tristan da Cunhas ögrupp, där det beräknas finnas runt en miljon häckande sjöfåglar varav många är mycket sällsynta och utrotningshotade. Vi landstiger bland massor av sälar och roliga, orädda Atlantpingviner med sina karaktäristiska gula “punkiga” frisyrer. Om vi damer tycker att vi ibland kan ha “a bad hair day” så ligger vi rejält i lä jämfört med dessa små tofspingviner.

På nära håll beskådar vi bland annat ”Atlantic yellow-nosed albatross” som vi på svenska kallar för mindre albatross. Den vackra svartvita fågeln identifieras av en tydlig gul rand längs med sin stora svarta näbb som slutar i en liten skär spets. Inaccessible Island och Gough Island i samma ögrupp kommer vi inte iland på eftersom oväder nummer två, med vindar på 28 sekundmeter, har hunnit ifatt oss och eftersom Gough Island dessutom är utsedd till världsarv, vilket gör att det råder landstigningsförbud där. Enda undantaget är den väderstation som bemannas av sydafrikaner. Dessa sätts iland en gång om året tillsammans med förnödenheter och byts ut mot ett nytt gäng efter att ha varit helt ensamma på ön i tolv månader.

Taffelberget i gryningsljus


Avslutningsvis spenderar vi ytterligare några fina dygn till havs med intressanta föreläsningar, sköna spabesök, välbehövliga pass i fartygets gym, massor med kulinariska måltider och diverse tillställningar ute på pooldäck. Och tidigt en morgon ser vi så det pampiga Taffelberget torna upp sig framför oss i vackert gryningsljus. Det är dags att återvända till civilisationen och var kan vi göra det bättre än i Kapstaden? Här bjuds fartygets gäster på en möjlighet att se ytterligare en typ av pingviner, nämligen en stor koloni av den sydafrikanska pingvinen som samsas med badande turister på vackra Boulders Beach i stadens utkant. Utflykter anordnas också till Taffelbergets topp och till en av alla högklassiga vingårdar i Kapstadens vindistrikt. Själva har vi det dock så bra förspänt att vi bara kan ta en taxi hem från hamnen i Victoria and Alfred Waterfront eftersom vi sedan många år bor i Stellenbosch vindistrikt, cirka fyra mil utanför Kapstaden, under det svenska vinterhalvåret. En drömresa har kommit till sitt slut och det känns svårt att lämna Silver Cloud och vår underbara svit. Vi tröstar oss med att Silversea har många fler lyxiga fartyg som bara väntar på att få ta oss med till fler spännande destinationer runt om i världen.

För mer information:  www.silversea.com

samtliga bilder: björn waenerlund
UPP
Translate »