EUROPA

VI FORTSÄTTER KRYSSA I MEDELHAVET

I Aten stiger vi ombord på Royal Clipper, det tredje och största av familjen Kraffts segelfartyg. Det är en majestätisk, fullriggad femmastare på 134 meter. Ett fjärde segelfartyg, ännu något större, är beställt av Star Clippers och beräknas ligga klart 2018.

Vi lämnar Atens hamn Pireus på kvällen och glider på morgonen den sista biten in mot Monemvasia. Det är en liten stad på sydöstra Peloponnesos, och samtidigt namnet på en ö några hundra meter utanför kusten. Ön är en brant klippa som påminner om Gibraltar, och som tycks ha slitit sig och drivit österut med Medelhavets strömmar. På ön klättrar i sin tur en medeltida stad med samma namn, Monemvasia, uppför en sluttning, omgärdad av ett lika gammalt fort.

Sedda från havet utstrålar Monemvasias stenhus en ålder som får Visby och Gamla stan i Stockholm att framstå som fräscha ungdomar. Fortet och staden grundades redan 583. Idag finns här bara tre fast boende, resten har flyttat till huvudorten på fastlandet i närheten. Det finns inga gator för bilar, alla transporter måste ske till fots.

Vi hinner vandra runt och uppleva Monemvasias antika gränder hela förmiddagen innan den väntande lunchen på Royal Clipper lockar oss halvtannat millennium tillbaka.

 

Åter på fartyget kyler vi ned oss med ett immande glas öl i Tropical Bar på huvuddäck. Om utebaren är för varm intar vi ölen i den luftkonditionerade loungen bakom baren.

Lunchen i restaurangen

Två trappor ned består i regel av en buffé. Måltidsrutinerna inkluderar en lättare cocktailbuffé på huvuddäck klockan 17, lagom när folk börjar återvända från heldags- eller eftermiddagsutflykterna. Det kan vara buffalo wings, tacos eller chili con carne, och frukt och kakor. Middagen är i sig en högtidsstund, där både anrättningarna och servicen är en positiv upplevelse. Jag imponeras alltid av hur man kan få sådan effektiv ruljangs på ett fartyg, med tanke på de trånga utrymmena för lager och kök. Menyerna känns fullmatade och erbjuder flera alternativ av både kött, fisk och vegetariskt. Vi äter en femrättersmiddag varje kväll. En specialitet för Star Clippers är att lägga upp rätterna på display på tallrikar i loungen innanför Tropical Bar, för att man ska se i förväg precis vad man vill beställa.

Köksmästaren Rodolfo Soledad ges på så sätt möjlighet att fresta gästernas gommar redan innan folk kommit ned till restaurangen. Menyerna har skapats i samarbete med den trestjärnige Michelinkocken Jean Marie Meulien. Låt oss titta på ett exempel, som vi avnjuter vid Captain’s Dinner.

Förrätten är pilgrimsmusslor med saffranssås eller beef carpaccio med parmesan. Mellanrätten är en krämig senapssoppa med vitlökskrutonger. Sedan renar vi gommarna med en sorbet på apelsin och campari. Till huvudrätt kan vi välja mellan en chateaubriand på Angusfilé med tryffelsås eller grillad hummerstjärt med kryddsmör. Före desserten tar vi in en ostbricka med Stilton, portvin och kex. Desserten är flamberad glassmaräng, “omelette norvégienne”.

 

Vinerna är väl utvalda för att passa alla plånböcker och garanterar bra kvalitet även för de billigare varianterna. Det är prisvärt att betala 500 kronor på restaurang för en Gevrey-Chambertin från Louis Jadot, ett vin som Robert Parker gett 93 poäng av 100. Eller 230 kronor för en Mouton Cadet från Baron Phillippe de Rothschild. Husvinerna är också utmärkta för sitt pris. För gästerna gör den högre intimiteten att det blir mycket trevligare jämfört med vanliga restauranger på hotell och i städer. Hela fartyget har för övrigt en ”gammal”, sofistikerad seglaratmosfär tack vare klippermodellen med dess segel, tampar och master, och de fina detaljarbetena ombord.

Biblioteket mitt emot Tropical Bar är balsam för själen på alla Star Clipperfartygen. Ett vackert rum med plyschiga sittmöbler, träpanel och inramade tavlor. Här sitter jag gärna i tystnaden och kopplar av med en historisk skeppsbok ur hyllorna. Eller uppkopplad på Internet, om signalen är stark nog. Det är den sällan. Eller så lägger jag mig i en av solstolarna i skuggan vid någon av de två anspråkslösa poolerna och läser. Min medhavda bok fungerar bra i kontexten. The Bounty Trilogy rymmer på 710 sidor tre delvis fiktiva romaner om myteriet på Bounty och hur det gick efteråt, dels för kapten Bligh, dels för myteristerna själva. Jag skickar ett sms till min kompis Björn i Sverige, som är expert på allt som rör Bounty, och meddelar att “jag planerar att snart ta över fartyget och segla det till Pitcairn”. Han svarar lakoniskt, “bra, jag möter er där, glöm inte ta i land skeppsbibeln. Förgäves letar jag efter skeppskapellet, men hittar varken bönerum eller bibel. Däremot hamnar jag på ett gym som är förvånansvärt stort och välutrustat med flera löpband, cyklar och vikter. I samma lokaler ligger Captain Nemo’s Spa, med ångbad, hamam, bastu och två rum där professionell massage från fyra regioner i världen ges. Det känns inte särskilt billigt, men när vi testar en timma hawaiiansk lomi lomi-massage för 75 euro blir vi mycket nöjda med vad vi får för pengarna.

På dagtid under gång arrangeras mastklättring uppför replejdarna för den som vill. Kajaker och vattensportutrustning finns att låna. Yoga och stretching sker på däck tidigt om morgnarna. Man arrangerar egen underhållning vid Tropical Bar kring eftermiddagsfikat, det kan vara till exempel servett- och handduksvikning eller vinprovning. På kvällen drar man igång allt från uppträdanden av personalen till talangtävlingar och frågequiz. Bela, husmusikern, spelar hela tiden på sin synt på däck eller på flygeln i loungen för att skapa bakgrundsstämning eller dansmusik, eller för att illustrera musikfrågorna.

Mycket händer alltså på skeppen, om man vill. Om man inte är ute till havs för att avverka långa sträckor, arrangeras varje dag intressanta utflykter till kultur och natur längs Medelhavets spektakulära kuster. I Grekland gör vi efter Monemvasia en heldag i Olympia, den spännande platsen för olympiska spelens födelse. Vi låter oss fascineras av den första olympiska stadion och de utgrävda ruinerna av Zeus och Heras tempel.

Men vi “längtar till Italien, till Italiens sköna land”, det som Birger Sjöberg och Evert Taube besjöng! Ett helt dygn till havs tar oss från Peloponnesos till Italiens berömda stövel, vars klack och tåspets Royal Clipper rundar med förnäm värdighet.

Vinden som får seglen att bukta känns historisk. Vi associerar osökt till segelfartygen i Medelhavet under romarriket. På morgonen ankrar vi utanför Taormina på Sicilien, med strategiskt läge mittemot Italiens tåspets vid det trånga Messinasundet.Taormina grundades under romartiden och ståtar med en magnifik amfiteater, Teatro Greco, anlagd av greker på 200-talet före Kristus, ombyggd av romarna. Dess höga läge erbjuder en storslagen utsikt över ett landskap som rankats som ett av de vackraste i världen.

Vulkanen Etna reser sig i fonden, omfamnad av ett azurblått hav. Johann Wolfgang von Goethe är bara en av åtskilliga berömda författare och konstnärer som genom århundradena har bott här för att få inspiration.

Lika själsligt stimulerande finner vi stoppen längs Sorrento- och Amalfikusten. I augusti, från Star Flyer, beger vi oss med en lokal färja till Capri, som för oss svenskar är så starkt förknippat med Axel Munthe. Han var kunglig livmedikus hos Gustav V och drottning Victoria, och köpte det blixtrande vita San Michele högt upp på bergssluttningen på Capri. Vyerna från egendomen får oss att kippa efter andan.

I oktober, från Royal Clipper, besöker vi Positano, som är kanske mest fotogeniskt och därför mest känt längs denna spektakulära kust. Stadens täta husklungor liksom rinner utför bergsbranterna ned till en välbesökt badstrand. Staden Amalfi tar oss med på en liknande upplevelse. Amalfi var egen republik på sin tid och ståtar bland annat med en katedral som gör oss andlösa. Andlösa bli vi också av klättrandet uppför ett oändligt antal trappsteg som leder till en högt belägen, monumental kyrkogård. Amalfikusten är drömmarnas resmål.

Från Sorrento går också en utflykt med buss till Pompeji. Om Amalfi och Positano utstrålade livskraft och glädje, så hänger istället ett askgrått minne av förintelse över Pompeji. I bakgrunden reser sig Vesuvius vars pyroklastiska utbrott år 79 e.Kr. fullständigt raderade ut allt liv i staden. Allt bevarades åt framtiden konserverat i aska, till och med människor i sina sista, petrifierade kroppsställningar. Det som är speciellt med Star Clippers tre segelfartyg jämfört med vanliga kryssare, är att man längtar efter att vara tillbaka på fartyget. Under First Class Magazines två kryssningar i Italien i höstas saknar vi Royal Clipper och Star Flyer varje dag som vi är borta på utflykter.

Ombord trivs vi med att snubbla runt bland tampar och stag och försöker att inte vara i vägen för besättningen. Vi njuter av masternas resning runtom oss och av det patinerade trädäcket och den goda servicen. Vi ligger i nätet och tittar upp i skogen av linor, vajrar, master, repstegar och segelduk, seglarnas egen sänghimmel.

Enbart att vistas på så vackra segelfartyg är tillräckligt. När Mikael Krafft tog det imponerande initiativet att låta rekonstruera dessa havens kungar, gjorde han det möjligt för många människor att få smaka på unika seglingsupplevelser. Bevisen för att det vågade experimentet lyckades är många.

Efter första bygget 1991 färdigställdes det andra redan året efter, och marknaden visade sig snart behöva ett eller två skepp till. Alla kör de fortfarande med bra beläggning. Det kanske främsta beviset för succén är att kunderna kommer tillbaka. Igen och igen. Segling är en mystisk och litet svårförklarlig längtan även hos oss som aldrig blev seglare. Alla är vi seglare någonstans där bak i DNA-spiralen.

SAMTLIGA FOTON: PETER HANNEBERG
UPP
Translate »