EUROPA

LABA DIENA, VILNIUS!

Det har gått 14 år sedan jag besökte Litauens huvudstad Vilnius senast. Därför var det med spänd förväntan, och kanske ett sting av oro, som jag återvände för att se hur staden mår i dag

DSC_0097Katedraltorget i Vilnius. Foto: Matz Thomassen

Skulle jag känna igen mig? Har människorna förändrats och i så fall hur? Spänning blev det på hög nivå, men oron var obefogad. Tack och lov.

Vi anländer till Vilnius på en av sommarens varmaste dagar. Man kanske inte tänker på just Litauen som särskilt varmt men faktum är att eftersom Vilnius ligger så långt inne i landet, långt ifrån havet, så är luften torr och värmen blir därför mer intensiv. Det samma gäller ju förstås vintertid, det kan bli verkligt kallt, men man slipper “fuktkyla”.

DSC_0198Presidentpalatset i Gamla Stan fungerar som Presidentens arbetsplats och för representation. Visste du att Litauens president, Dalia Grybauskaitė (58) har svart bälte i karate?

Redan på flygplatsen märker man att åren som gått har satt sina spår. Exteriört är det en rätt sliten flygplats, men spår av förbättrings- och renoveringsarbete återfinns överallt. Här rustas för en framtida invasion av turister och jag har inga som helst problem att se att detta kommer att inträffa.

Vilnius har mycket att erbjuda både när det kommer till boende och mat, och det finns ett rikt utbud av kultur och sevärdheter. Att det också är en underbart vacker stad gör inte ett besök mindre värt. Det tar bara cirka tio minuter med bil från flygplatsen in till centrala Vilnius. Under dessa minuter sker en stor förändring i omgivningarna.I början passerar man rätt slitna byggnader som inte tycks ha fått någon omsorg alls sedan sist, men ju närmare staden man kommer desto bredare blir gatorna och stadens modernisering märks tydligare. Äldre och varsamt renoverade hus står i snygg kontrast till nytillkomna moderna byggnader.

GAMLA STAN

Rådhustorget3Rådhustorget i Gamla stan. Foto: Matz Thomassen

Efter att ha checkat in på Hotel Kempinski Catedral Square går jag genast in i Gamla stan. På Pilies gatvė, som har sin början precis vid Catedral Square och leder upp till Rådhustorget, hade jag en gång kontor och det värmer i hjärtat att se att gatan är lika livlig som förr. Längs trottoarerna trängs restauranger och uteserveringar där såväl lokalbefolkningen som turister sitter i parasollernas skugga.

Precis som längs andra stora städers turiststråk finns här ett stort utbud av souvenirbutiker och där det finns ett ledigt utrymme står stadens konstnärer och erbjuder sina alster till försäljning. I normalfallet skulle jag själv aldrig vare sig besöka någon souvenirbutik eller köpa konst på gatan, men här kan det vara på sin plats att göra ett undantag.

Om man tittar bortom allt krimskrams så kan man göra riktiga fynd när det till exempel kommer till linnedukar och servetter som jämfört med sin oerhört goda kvalitet säljs till väldigt låga priser. Det samma gäller konsten, titta ordentligt och du kan köpa originalkonst för en spottstyver. Jag kan avslöja att jag själv äger flera tavlor målade av numera framstående litauiska konstnärer som en gång sålde sina alster längs med Pilies gatvė men som nu ställer ut på flera av världens främsta gallerier.

Pilies gatveFoto: Matz Thomassen

Mitt i Gamla stan ligger Vilnius universitet som är en sevärdhet i sig. Det är ett av Öst- och Centraleuropas äldsta med bildning i fokus sedan 1500-talet. Byggnaderna sprider sig över flera kvarter, ett resultat av att man köpte upp byggnader efterhand som verksamheten utökades. Lös biljett och upptäckt universitets vackra hus och välskötta innergårdar från insidan.

DSC_0128Vilnius universitet. Foto: Matz Thomassen

Ta hissen upp i klocktornet från vilket man har en spektakulär utsikt över hela staden. Och lägg märke till pelargonerna som finns planterade över hela området. Tro inte att de finns där av en slump, enligt gammal tradition skyddar nämligen denna växt mot “onda ögat”.

BILDSPEL MED FLER BILDER FRÅN VILNIUS

 

BRÖD, OST OCH HONUNG

DSC_0067Foto: Matz Thomassen

Den som vill testa både traditionellt och modernt litauisk cuisine beger sig till restaurang Leičiai på Stiklių gatvė 4. Jag rekommenderar deras avsmakningsmeny som består av, faktiskt, förvånansvärt underbara ostar, picklade grönsaker, goda skinkor, det obligatoriska vitlöksbrödet gjort på mörkt bröd, nationalrätten Zeppelinare (en lokal variant av “vår” palt) och brödsoppa. Brödsoppa? Ja, det är helt enkelt en soppa som serveras i en hel brödbit.

DSC_0059Foto: Matz Thomassen

Som kontrast till det gamla köket serverar man också moderna tapasrätter som till exempel körsbärstomater med en crème gjord på färskost. Just det, jag glömde nämna grisöronen. Vad sägs om tunt skurna och knapriga grisöron? Det äter man som snacks. Jag överlåter till var och en att sätta betyg. När du ändå är på Stiklių får du inte missa ett besök på Stikliai Hotel som var ett av stadens första riktiga lyxhotell och som bebotts, och fortfarande besöks, av kungligheter och celebriteter. Här talar vi franskt så det förslår. Ta en drink i baren eller en kopp kaffe på uteserveringen.

LINASSAMĖNAS

DSC_0264Foto: Matz Thomassen

Ett av Vilnius senaste och mest intressanta tillskott på restauranghimlen är lunchkrogen Linassamėnas som passande nog drivs av kocken och numera krögaren Linas Samėnas. Linas har arbetat på flera kända krogar i staden men hade planerat att ta med sig familjen och flytta till Stockholm när lokalen, i vilken restaurangen är inhyst, dök upp och istället för att beställa flyttbil så beställde han ett restaurangkök.

DSC_0245Krögaren Linas Samėnas väljer ut örter till maten. Foto: Matz Thomassen

Linassamėnas ligger på en bakgata i Gamla stan och den tillfälligt förbipasserande kanske inte ens tänker på att det gömmer sig en restaurang där inne. Det finns inga skyltar förutom diskret text på fönstren. Väl inne i lokalen får man mer känslan av att ha kommit in på ett café. Arton, tjugo sittplatser och möbler som är misstänkt lika sådana som man kan köpa på ett stort svenskt möbelföretag är det som möter en. Själva restaurangköket ligger strax bakom kassadisken, som för övrigt fungerar som uppläggningsplats när det är dags att servera. Linas berättar att de i så stor utsträckning som möjligt försöker arbeta med lokala råvaror.

soppaKall soppa baserad på bland annat kefir. Foto: Matz Thomassen

Alla grönsaker och kryddor kommer från hans svärmors trädgård och jag kan intyga att det märks på smaken. Menyn varierar efter säsong och efter filosofin “man tager vad man haver”.

DSC_0211Maten förbereds framför gästernas ögon. Foto: Matz Thomassen

Vid vårt besök serverades en helt underbar kall soppa baserad på bland annat kefir. Övriga ingredienser bestod av färsk gurka, blåbär, jordgubbar och hallon som toppats med färska ätbara blomblad och krondill. Låter det som en udda kombination? Det var faktiskt en av de godaste och fräschaste kalla soppor jag någonsin ätit.

kalvfiléKalvfilé med färska primörer. Foto: Matz Thomassen

Kalvfilén som serverades med primörer samt de pinfärska rödbetorna som kom in med getostcrème och mörkt bröd gav även de en underbar lunchupplevelse. Till maten drack vi alkoholfritt öl, något utskänkningstillstånd finns nämligen inte.

EN REPUBLIK I REPUBLIKEN

uz“Republiken” Užupis. Foto: Matz Thomassen

På andra sidan floden Neris som ringlar sig genom Vilnius ligger området Užupis. På “min tid” var detta ett gammalt och slitet område, företrädesvis bebott av mindre bemedlade invånare. Užupis var ingen plats man besökte kvällstid om jag så säger, ja i varje fall inte om man nu inte var ute efter att köpa olagliga varor, och det var jag aldrig. Så slitet var det då att ett hus gick att köpa för cirka 10 000 USD. Vi var ett gäng som allvarligt funderade på att investera i några fastigheter, men osäkerheten kring huruvida utlänningar skulle fråntas möjligheten att äga egendom i landet gjorde ändå att vi avstod. Och det känns ju lite så där nu när likvärdiga hus säljs för tre-fyra miljoner. Nåväl, det här med spilld mjölk…

DSC_0142På väg till Užupis kan man gå ner Litaratu Gatve där lokala konstnärer har fått tolka världens stora författare. Foto: Matz Thomassen

Idag är Užupis en livlig stadsdel med massor av gallerier och restauranger. Man satsar hårt på konst och vill gärna skapa en fristad där alla har rätt att vara lyckliga. Den första januari 2015 kommer stadsdelen att utropa sin självständighet och skapa en egen republik. Man har till och med skrivit sin egen grundlag och håller på att ta fram pass, och en passkontroll planeras vid bron som leder in till stadsdelen. Med detta skrivet bör det tilläggas att det inte handlar om någon riktig republik, det är snarare ett tilltag som verkställs av lokala entusiaster.

DSC_0156En av många restauranger i området. Foto: Matz Thomassen

Grundlagen handlar inte om lagar och hur mycket skatt man ska betala utan ligger mer på nivån att “alla har rätt att göra misstag, alla har rätt till kärlek samt att hundar faktisk har rätt att vara hundar”. Att det inte handlar om en riktig republik är väl “tur” eftersom det i så fall nog skulle ha inneburit problem för Vilnius borgmästare som bor i just Užupis.

DSC_0178Užupis har sin egen sjöjungfru à la Köpenhamn. Foto: Matz Thomassen

SE FLER BILDER

SHOPPING, HISTORIA OCH KULTUR

Den som söker shopping har all världens möjligheter i Vilnius. Både Gamla stan och paradgatan Gedimino Prospekta erbjuder utmärkt shopping. Gedimino börjar vid katedralen och i slutet ligger parlamentet Seimas. Att bara vandra upp och ner för gatan är den arkitekturintresserades våta dröm. Det känns som att paradbyggnaderna staplas på varandra och det finns alltid en ny detalj att upptäcka.

shutterstock_162373862Foto: Julius Kielaitis/Shutterstock

För den som är intresserad av historia så kan jag meddela att varenda litet gathörn av staden har en sådan. Det är järnvargar, kungar, helgon, furstar och storfurstar. Här ryms importerade kungligheter, såväl ond som bråd död och tecken från himlen. Jag garanterar att om du hyr en kunnig guide en dag, någon som verkligen kan sitt Vilnius, så kommer du sova gott påföljande natt. Själv hade jag med mig Olga, lärare till yrket men guide av brinnande intresse. Hon slutade aldrig prata. Nu fick jag förvisso säga till när hon ville ta mig med in i den kyrka som kändes som dagens sjuttiosjunde, men historien kunde hon. Den är lika lång som fascinerande för den som uppskattar det.

DSC_0391Foto: Matz Thomassen

Min blixtvisit i Vilnius börjar närma sig sitt slut. Jag åkte inte hit för att skriva om stadens historia utan för att kolla vad som hänt sedan sist. Fjorton år är lång tid, jag är dock glad att så pass lite har förändrats, det känns som att komma hem till ”gamla” Vilnius, fast ändå ett helt nytt.

En av kvällarna gör jag en färd med luftballong över staden. Ett gynnsamt väder gör att vi kan påbörja färden mitt inne i stan. När vi lyfter är det Gamla stan som så sakteliga blir mindre och mindre under oss, i horisonten ser man dock hur moderna, högre byggnader byggs i stadens fond. Det här är en framtidsstad med lika mycket patina som modern finish. Litauerna är ett vänligt, till en början lite tillbakadraget folk, åtminstone fram tills att man lärt känna dem. Då, å andra sidan, händer det saker. Jag minns fortfarande sena kvällar med ett oräkneligt antal historier, ofta kompletterade med melankoliska sånger och anekdoter från tiden före och efter Sovjet.

Även utanför Vilnius finns det sevärdheter, bland annat  Trakai, en liten stad utanför huvudstaden känd för sitt vackra slott och nationalpark.

PS. Till den som nyser är det ju vanligt att man säger “prosit” och får ett tack tillbaka. Bli inte förvånad om samma sak händer i Litauen och du får som svar “none of your business” – så svarar man nämligen där. Och “Labai diena” betyder god dag.

För mer information:
www.tourism.lt
www.facebook.com/AlineLeiciai
www.stikliaihotel.lt
www.linassamenas.lt

Vill du veta vart du ska bo i Vilnius? Vi har testat Hotel Kempinski Cathedral Square.

SE FLER BILDER FRÅN BALLONGFÄRDEN

 

UPP
Translate »