EUROPA

MADEIRA – EN Ö ATT LÄNGTA TILL

Ett besök på Madeira är en lisa för själen. Här låter man sig förföras av vackra vyer, av Atlantens vågor som slår mot klipporna, av god mat, gästvänliga människor och det rogivande lugnet som på en gång drar ner tempot i kroppen

_43823

Ett behagligt men nyckfullt väder adderar till charmen. Ön utanför Portugals kust kan mycket väl bli din nya favoritdestination. En vardagsbild från Madeira är hav och frodiga berg så långt ögat kan nå. Atlanten sträcker sig milsvid. Grönt och blått fyller färgkartan ihop med brandgula solnedgångar. Inget stör, allt känns harmoniskt. När vi checkar in på Casa Velha strax öster om huvudstaden Funchal, är det nära nog det zenliknande tillståndet vi först lägger märke till. Plus de komplexa dofterna av allehanda växter, och det ofattbara lugnet som direkt sätter oss i stämning.

Extriör

Från början en jaktstuga för kungligheter och adelsmän har Casa Velha med sin tvåhundraåriga byggnad idag transformerats till en stilfull spa- och golfresort, tillhörande den välrenommerade kedjan Relais & Châteaux. Det känns som om delar av Belgravias yppersta elit har checkat in för att rädda sina äktenskap. Eller mor och dotter som har kommit dit för att bonda. Eller en uppfinningsrik tysk i golfsfären som enbart behöver en veckas inspiration. En kosmopolitisk stämning med människor från hela världen fyller salongerna.

Rum 2

Det pågår mycket läsande både här, runt poolen och vid det avskilda tehuset. Det beställs diskret in Gin & Tonics med välansad Oxfordengelska. Fågelkvittret ligger som en dov men ändå pockande matta av ljud i bakgrunden. Rottingmöblerna i det eventuellt annalkande lätta regnet erbjuder en harmonisk fristad att sjunka ner i medan man ser ut över träden som märkligt nog liknar gigantiska broccolikvistar. Vid våra fötter och runt hela området är småstenar omsorgsfullt placerade i tusen- och åter tusental i cirkelmönster som påminner om japanska trädgårdar. Det är tydligt att Casa Velha lägger stor vikt vid såväl detaljer som service och gästfrihet.

En minimal, knappt märkbar vattendroppe träffar min nacke. Sen en på handen. Men inget mer denna afton. Cikadorna spelar sin symfoni, och avrundar först när solen lägger ner sin verksamhet för dagen. Allt andas lugn. Casa Velha speglas av en återhållen elegans, där stärkta skjortor och en vänlig återhållen humor finns bland personalen.

Vi frågar om notan ska signeras och svaret blir: ”If you wish, or if you trust us you do not have to. We trust them.” Jag anar i mitt stilla sinne att smitnotor inte förekommer alltför ofta här. Vi sjunker ner till ro i de alltför bekväma sängarna där den indiska bomullen förbereder oss för nattens vila.

Föjande morgon tar vi en promenad i de botaniska trädgårdarna runt hotellet som tillhör Palheiro Estates. Mäktiga flerhundraåriga kameliaträd sträcker sig mot skyn. En stunds kontemplation i kapellet följd av en stilla promenad bland stigar och gångar i blomsterprydda alléer är en fröjd som är få förunnad. Vi unnar oss en vistelse i tehuset som tar ner tempot i stressade kroppar ytterligare något. Detta kallas som bekant semester.

Sidor: 1 2 3

UPP
Translate »