EUROPA

MONTE CARLO

Monte Carlo: Minimal yta, maximal upplevelse!

DSC_0797Foto: Matz Thomassen

Det är världens näst minsta suveräna stat, endast Vatikanstaten är mindre, men Monte Carlo bjuder på lika mycket som vilken storstad som helst. En weekend i Monaco blir vad man gör den till och det mesta finns ett stenkast bort. Shoppingen är extravagant, maten enastående och glamouren gör sig påmind överallt.

Det är tidig morgon när helikoptern går in för landning i Monte Carlo. Resan från Nice Côte d’Azur flygplats tar bara sju minuter, men det känns bra att anlända med stil just hit. Särskilt mycket dyrare jämfört med att ta en taxi är det inte heller, speciellt inte om man åker själv, och man slipper garanterat fastna i bilköer.

08HH225A(ext)

Bilen från Hôtel Hermitage står redan och väntar. När den några minuter senare svänger in framför det klassiska hotellets pampiga entré och man kliver in i lobbyn känns det som att verkligheten stannar kvar utanför. Hôtel Hermitage färdigställdes i början av 1900-talet och är byggt i klassisk belle époque-stil. En av arkitekterna var Gustave Eiffel, något som tydligt framgår i hotellets andra lobby där mezzaninen med sin fantastiskt vackra kupol är byggt i samma stålkonstruktion som ett visst torn beläget i Paris. Det är på just nämnda mezzanin, och under samma kupol, som frukosten intas för den som inte väljer att inta densamma på den stora takterrassen eller i sviten.

Sviten ja. Även här är det la belle époque och romantik som gäller. Väggarna är klädda i stormönstrade tapeter, sittgrupperna är rejält tilltagna och av det svulstiga slaget och sängen har plats för en hel familj. Glöm minimalism. Från den privata terrassen är utsikten över hamnen enastående, härifrån ser man också bort till Monaco- Ville där familjen Grimaldi har haft sitt slott sedan François Grimaldi förklädd till munk intog klippborgen år 1297. Detta sagt bara för att understryka att Monaco och Monte Carlo har varit med ett tag. Inte undra på att det känns som att man checkat in sig i en historiebok.

EN UNDERJORDISK SKATT

HP747I (caves 7)

Jag har hört talas om att det under hotellet ligger en skatt. För att få ta del av den kontaktar jag källarmästaren på systerhotellet Hôtel de Paris som går med på att ge mig en rundvisning i deras vinkällare. Det är som att komma till en himmel under jorden. Byggandet av denna fantastiska vinkällare om 1 500 kvadratmeter påbörjades redan 1874. Källaren är belägen långt under marken, säkrad från allt vad solljus och temperaturväxlingar heter, och den var i många, många år helt okänd för resten av världen.

Ursprungligen användes källaren som mottagningsplats för årgångsviner skeppade i tunnor från Bordeaux. När tunnorna sedan hade registrerats i källaren tappades de om i buteljer för vidare lagring. Vid den tiden var man helt ovetande om att dessa viner i framtiden skulle komma att ingå i en av världens största vinsamlingar som idag omfattar hundratusentals buteljer. Jag fick under mitt besök damma av och hålla i vinflaskor så dyrbara att mina knän höll på att vika sig. Vad sägs om till exempel Lafite, Rothschild, Petrus, Cheval Blanc, Yquem, Romanée-Conti, Dom Pérignon eller Cristal Roederer? Tyvärr var det av någon underlig anledning inte möjligt att få provsmaka dem. Märkligt, jag hade ju kommit ända från Sverige…

HP745I (caves 6)

Skämt åsido, ett besök i Hôtel de Paris vinkällare är ett måste för varje sann vinälskare. Här arbetar tio personer med att katalogisera och vårda vinerna och det allra mesta görs för hand. För den som verkligen vill ha en kväll att minnas är det möjligt att boka delar av vinkällaren för privata evenemang (det gjorde bland andra prins Rainier och prinsessan Grace av Monaco när de firade sin tjugonde bröllopsdag). Man får då uppleva de fantastiska lokalerna samtidigt som chefssommelieren kommer och berättar om källarens skatter. Bland dessa skatter finns de 20 000 buteljerna som under andra världskriget murades in i ett hemligt rum utifall att fienden skulle upptäcka källaren. Dess bättre gjorde den aldrig det.

TÄRNINGEN ÄR KASTAD

CA037B (casino)

Ett besök i Monte Carlo är inte komplett utan ett besök i det mytomspunna casinot, men innan dess är det på sin plats att kort berätta om uppkomsten till detta kanske världens mest kända nöjespalats. Paradoxalt nog var anledningen till att bygga ett casino där människor kunde spendera pengar på att vinna tillbaka desamma och förhoppningsvis mer därtill, just bristen på kontanter. Och det var inte vilka som helst som såg botten på kassakistan, utan det var självaste familjen Grimaldi.

CA 154 B (place du casino)

På 1800-talets mitt satt nämligen dåvarande prins Florestan I i en situation där två byar, Menton och Roquebrune, beslöt sig för att de inte längre ville vara en del av Monaco och därför slutade att betala den skatt på frukt och olivolja som införts av furstehuset. Prins Florestan I, som aldrig var ämnad att ta över tronen (han var utbildad och arbetade som skådespelare), fick hastigt ta över tronen efter sin bror prins Honoré V när denne avled ogift och barnlös.

casino (salle blanche)

Den nyutnämnda prinsens gemål var även hon skådespelare, men det var faktiskt hon, den nyblivna prinsessan Caroline av Monaco, som kom upp med idén om ett casino för att säkra familjens intäkter. Det var även hon som drev på byggandet samt såg till att rekrytera rätt personer att leda verksamheten. Hennes efterföljare har alltså en del att tacka henne för.

CA419L

I de vackra salarna inuti casinot är det lätt att drömma sig bort. Esteten i mig skriker lite tyst inombords eftersom det naturligtvis står spelmaskiner med sina obligatoriskt blinkande lampor utplacerade överallt, men det är ju så det ska vara. Ser man bortom dessa finns det all möjlighet att beundra den vackra interiören under de rikligt dekorerade taken och leva sig in i hur dessa salar förändrats med tiden. Jag ser framför mig 1800-talets stiliga herrar i frack och deras damer i vackra långklänningar. Jag ser kyparna med sina silverfat med sprudlande champagne i vackra glas. I dag är klädkoden något mera avslappnad om det inte är galakväll och bal.

casino (salle europe)

Den fotoskygge göre sig icke besvär på Casino de Monte Carlo, det är förmodligen en av de säkraste platserna att vistas på. Varenda kvadratcentimeter är bevakad av någon av de tusentals utplacerade kamerorna. När jag ger mig på att försöka räkna ut hur många kameror som bevakar ett enda Black Jack-bord så ger jag upp någonstans runt tjugo, och då har jag förmodligen inte upptäckt hälften. Runt om i lokalen ser man den gamla tidens säkerhetssystem som har bevarats: hederliga luckor i väggarna bakom vilka vaksamma ögon en gång i tiden höll koll på att ingen drog upp ett insmugglat ess ur rockärmen.

OPÉRA DE MONTE CARLO

DSC_0809Foto: Matz Thomassen

I samma byggnad som casinot finns även Monte Carlos operahus, även kallad ”Salle Garnier” efter arkitekten Charles Garnier som även är upphovsman till Parisoperan ”Palais Garnier”. Premiären
i Monte Carlo gick av stapeln i januari 1879 med Sarah Bernhard i en roll där hon var utklädd till nymf. Den som har besökt operahuset i Paris vet hur fantastiskt storslaget det är utsmyckat, och det samma gäller i Monte Carlo. Faktum är att mycket inspiration hämtades från Paris till Monte Carlo och många av de som arbetade med att bygga operan i Paris kallades till Monaco för att bygga motsvarigheten där.

Opera

De två operahusen är naturligtvis inte identiska, men man ser tydligt att det är samma tanke bakom byggnationerna. Det är storslaget, pampigt, överdådigt och sagolikt. Medan operan i Paris inhyser över 2 000 åskådare, så är den i Monte Carlo betydligt intimare med sina drygt 500 platser. Vid särskilt högtidliga tillfällen, och dessa går att räkna på ena handens fingrar sedan Salle Garnier invigdes, plockas stolarna i salen bort och man lägger istället in ett golv för att göra om den magnifika salen till en balsal. Senast det hände var för en välgörenhetsgala för några år sedan. De två första gångerna var när Prins Rainier III gifte sig med Grace Kelly och när Prins Albert II gifte sig med Charlène Wittstock.

SHOPPING DE LUXE

Monte Carlo är inte utan anledning utnämnd till den internationella huvudstaden för lyxig shopping. Varje modehus med självaktning är representerat i det enorma utbudet som sträcker sig från de största och mest utbredda märkena till de minsta och absolut mest exklusiva inom alla kategorier. I området kring casinot hittar man verkligen allt och alla. Nytt sedan förra året är att man, i samband med den stora renoveringen av Sporting d’Hiver där många av de stora märkena har sin lokala hemvist, har flyttat ut boutiquerna till en tillfällig paviljong i parken framför casinot. De nya tillfälliga boutiquerna inhyses nu i arkitekten Richard Martinets futuristiska byggnad. Den är i sig värd att se även om man inte vill shoppa.

STROSA I HAMNEN

01HH252K(vuesuite)

Lyx i all ära, men något av det lyxigaste som finns måste väl ändå vara att bara strosa omkring och låtsas vara en del av vardagen där man befinner sig. För det ändamålet rekommenderas en tur ner till hamnen som ligger mellan kullen där casinot står och Monaco- Ville där furstepalatset och regeringsbyggnaderna ligger. Här kan man slå sig ner vid någon av uteserveringarna, ta en kopp kaffe eller varför inte ett glas vin, titta på folk eller beundra någon av de enorma yachterna som ligger på rad med sina upp till sju-åtta våningar. Här nere hittar man också helt vanliga småbutiker, mataffärer och blomsterhandel. Bli inte förvånad om monegaskerna tittar på dig som skandinav där du sitter med uppkavlade armar i vårsolen, medan de själva hastar förbi i pälsjackor och vinterskor som skulle fått vilken polarfarare som helst att bli grön av avund.

DET SKA VA GOTT ATT LEVA

Att välbeställda människor söker sig till Monaco är knappast en nyhet, inte heller varför de gör det. Vad många kanske inte tänker på är att det faktiskt bor helt vanliga människor här också. Av landets cirka 37 000 officiella invånare är ungefär en femtedel ”äkta monegasker”. Med äkta menas att man är född i landet och har sitt ursprung här. Med tanke på de skyhöga fastighetspriserna är det helt omöjligt för vanliga människor att köpa en lägenhet på den officiella marknaden. För att lösa detta har alla äkta monegasker särskilda privilegier som till exempel subventionerade lägenheter, fri sjukvård och tillgång till ett väl utvecklat socialsystem. Det är alltså inte bara miljardärerna som mår bra här, alla gör det. Kanske är det därför Monaco kan stoltsera med att ha världens högsta medellivslängd på strax under 90 år. Något att tänka på när man ska välja destination alltså, i Monaco tar man hand om sina egna.

TACK FÖR MATEN!

HP740F (salle empire)

Kultur, flotta hotell, fint casino och överdådig opera – efter allt detta är det dags att välja bord hos någon av Monte Carlos många lyxiga restauranger. En av höjdarna under vår vistelse var besöket på Salle Empire som ligger i Hôtel de Paris. Inte nog med att man här dinerar med utsikt mot casinot, och att lokalerna ger känslan av att inta måltiden på ett slott. Det som serveras är så otroligt gott och vällagat att inte ens en åttarätters avsmakningsmeny blir tråkig på slutet. Kyld blå hummer, en Gnocchi d’Agria med så mycket vintertryffel att hälften hade räckt, en underbar lammsadel som smälte i munnen – ja, det är bara några exempel på vad som serverades. Naturligtvis ackompanjerat av noggrant utvalda viner från tidigare nämnda vinkällare. Måltiden avslutades med en ”Soufflé tradition de l’Hôtel de Paris au chocolat”. Jag säger inte mer än att jag aldrig tidigare fått en luftigare sufflé serverad mig. Och definitivt inte en större!

HH350F -vistamar

Även Hôtel Hermitage erbjuder en av Monacos bästa restauranger. Le Vistamar har tilldelats en stjärna i Guide Michelin och om än något mer nertonad än Salle Empire, så är maten i absolut toppklass. Atmosfären är avslappnad och familjär, och vid fint väder rekommenderas att boka ett bord på terrassen.

FRIVILLIG KÖLDKNÄPP

_JJL0245 (cryotherapy)

För den ultimata avkopplingen, massagen eller varför inte några vändor i den stora uppvärmda inomhuspoolen fylld med havsvatten och utsikt över hamnen, rekommenderas ett besök på det 7 000 kvadratmeter stora spat Thermes Marins Monte Carlo. Du ska vara rätt så kräsen om du inte hittar en behandling som motsvarar dina förväntningar här. Här kan du träna med personlig tränare, utöva yoga eller pilates, lyfta fria vikter eller bara äta en nyttig och fräsch lunch. Du kan också utmana dig själv genom att boka in dig på Kryoterapi. Det bästa med den behandlingen är att den bara tar några minuter i anspråk, men medaljens ”baksida” är av annat slag. Kryoterapi går nämligen ut på att man först går in i ett rum där temperaturen är 60 minusgrader (nej, det var inte en felskrivning…). Som om inte det skulle räcka; efter att man stått i det första ”frysskåpet” ett litet tag så öppnas dörren in till nästa kammare, och när man går in dit har temperaturen sjunkit ytterligare femtio grader till -110. I den kammaren ska man stå så länge man orkar, dock inte mer än ett par minuter innan man går ut.

Kryoterapi har använts inom sportens värld i många år och sägs hjälpa till med en rad åkommor som till exempel stressrelaterade spänningar, sömnproblem och jetlag. Det sägs även hjälpa till med hudens cellförnyelse. Ärlighet varar längst: när jag hade haft samtalet med läkaren som kontrollerat att min fysik var i sin ordning – och efter att jag intygat att jag vare sig har hjärt- eller njurproblem – stod jag i tofflor, shorts, strumpor och munskydd framför ”frysdörren”. Där någonstans knackade självbevarelsedriften mig på axeln, och det finns väl inget annat sätt att säga det på än så här: jag fegade ur.

Fast det är klart, jag måste ju ha något att göra nästa gång jag är i staden. Ett är säkert, det är lätt att må bra i Monte Carlo, och redan i helikoptern tillbaka till Nice började jag planera höstens resor. Jag tror minsann att jag ska ta mig tid att utforska Monaco ytterligare.

För mer information:
www.montecarlosbm.com

Foto (där inget annat anges): Press.

 

UPP
Translate »