ASIEN

NORDKOREA – VÄRLDENS SISTA KOMMUNISTISKA UTPOST

nkfront

Text: Eva Juhlin-Dannfelt
Foto: Micael Bindefeld

(Den här artikeln ingår i ett specialreportage där Micael Bindefeld låter dig ta del och njuta hans helt privata semesterbilder från resor han gjort till Grönland, Tibet, Butan, Libyen och Nordkorea.)

Hur många av er känner någon som har turistat i Nordkorea? Inte många eller hur? Micael är en av de få som har trotsat den skarpa regimen och tillbringat åtta dagar i detta gudsförgätna land.

– Nordkorea är det ultimata resmålet för den som har varit överallt, menar han. Man brukar säga att det är jungfrusilen för en reseknarkare. Det är delvis en omskakande reseupplevelse men också en av mina allra starkaste.

Micael tror mycket på att besöka även ”stängda” länder och han tror inte på isolationspolitik. Nordkoreanerna är redan helt isolerade. Han är övertygad om att man genom att besöka landet kan bidra till en smula öppenhet runt det mytomspunna Nordkorea, som på hemmaplan rätt och slätt kallas DPRK (Democratic Peoples Republic of Korea).

Enklast reser man dit med en Pekingbaserad researrangör som heter Koryo Tours. De erbjuder ett resande genom Nordkorea där besökaren kan skräddarsy sin egen upplevelse. Man får ett paketpris på samtliga arrangemang, hotell och restaurangbesök.

Micael berättar att det första man gör på flygplatsen är att lämna ifrån sig mobiltelefonen. I Nordkorea finns inget internet och man är under sin vistelse mer eller mindre avskuren från omvärlden.

– Detta är ett att av världens i särklass fattigaste länder och folk svälter, men det undvek våra guider att visa oss, säger han. Vad vi däremot fick se var jättelika 6-filiga motorvägar – dock helt otrafikerade.

Micael berättar att deras sällskap körde tre timmar i en minibuss utan att se enda enda mötande bil.

Jättelika byggnationer är minnen från en svunnen tid då Sovjetunionen finansierade enorma monument, marmorpalats, museer och vackra t-banestationer.

I huvudstaden Pyongyang är luften ständig förorenad och gråaktig då de flesta eldar med kol. De flesta byggnader är i skriande behov av underhåll. Som besökare är det näst intill omöjligt att få kontakt med lokalbefolkningen. De drar sig för att möta blicken hos turister.

– Överallt står militärer och vi fick inte gå ett steg utan våra två guider, fortsätter Micael. Vi hade exakta programpunkter varje dag som skulle följas till punkt och pricka.

Det finns inga affärer, inget gatuliv och det råder en brist på precis allt. Som turist kan man shoppa i speciella butiker där lokalproducerade produkter är till salu. Micael försäkrar mig om att utbudet var knapert, i princip finns det bara olika varianter av ginsengpreparat samt inhemska spritsorter.
Hotellet som Micael och hans vänner bodde på var ett stort affärs- hotell på 400 rum i klassisk Sovjetstil, antagligen byggt på 70-talet.

Förutom en handfull kineser var Micael och hans vänner de enda gästerna. De var hela tiden strängt bevakade och fick inte lämna hotellet utan guide.

– Det är nästan omöjligt att förklara vad vi var med om, säger Micael synbart skakad. Man måste själv åka dit för att förstå vilka omständigheter 28 miljoner nordkoreaner lever under. Efter hemkomsten kändes det viktigt för oss som reste dit tillsammans att träffas ett flertal gånger för att prata om och bearbeta reseupplevelsen.

Det känns både viktigt och värdefullt att ha varit där.

SE MICAELS BILDER FRÅN NORDKOREA HÄR!

UPP
Translate »