SYDAMERIKA

SKIDÅKNING I CORRALCO, CHILE


Skynda dig att skidåkning i Corralco, Chile innan alla andra gör det!

Corralco Chile Foto: Press

Foto: Press

Från toppen av kratern på vulkanen Lonquímay breder en öken av snö ut sig längs berget, ner mot den tusenåriga araucariagranskogen vars snötyngda grenar tillför något extra till landskapet. Det liknar inget annat jag någonsin sett.

Foto: Angela Manta (där inget annat anges)

Corralco Chile

På långt håll ser jag vilken väg lavan tog vid vulkanens senaste utbrott. Det inträffade julen 1988, och skapade fåror av klippor och sand och bildade svarta dyner som bryter av mot vinterns vita snö. Längst bort ligger grannlandet Argentina, och om jag tittar runt omkring mig kan jag räkna till ytterligare sju vulkaner. Jag befinner mig i bergskedjan Anderna. Jag tvekar mellan om jag ska åka off pist härifrån eller om jag ska åka nerför skidanläggningens högst belägna och svåraste backe. På bråkdelen av en sekund rättar jag till skidorna och börjar åka nerför från 2400 meters höjd i den mjuka snö som riktiga skidåkare föredrar: pudersnö.

Skidåkning i Corralco Chile Foto: Press

Foto: Press

Blå himmel, sol i ansiktet och vind i håret är en perfekt kombination för att förgylla ögonblicket då landskapet passerar förbi. Jag är på Corralco Mountain & Ski Resort, den enda hotelloch skidanläggningen i nationalparken Malalcahuello-Nalcas i centrala södra Chile. Skidanläggningen har funnits i cirka tio år, tack vare den chilenska statens tillstånd. Redan innan dess kände lokalbefolkningen till Corralco som en av de första anläggningarna som kunde inleda skidsäsongen med rikligt med bra snö för vintersporter. Från början av juni till mitten av oktober har Corralco riktig snö, som deras slogan lyder. Men det var först 2013, då Valle Corralco Hotel & Spa öppnade, som en ny era började för skidorten och livet blev lättare för skidåkare.

Logimöjligheterna är många och hotellet ligger så nära backarna att en del skidåkare väljer att ta sig tillbaka till hotellet på skidor vid dagens slut. Corralco liknar ingen annan skidort i Sydamerika. Det känns som en annan värld redan då man stiger av i Temuco, en och en halv timme med flyg från Chiles huvudstad Santiago. Från flygplansfönstret skymtar bergskedjans silhuett, med snötäckta vulkaner, små byar och riksväg 5, landsvägen som går genom landet från norr till söder och som är en del av The Panamerican Highway.

ARAUCANIA GENOM FÖNSTRET

dsc05701-6

Vi landade klockan halv tio en kylig och mulen morgon. Dimman låg liksom klistrad vid marken och gjorde att det kändes kallare. Chauffören som skulle köra oss i minibussen till anläggningen stod och väntade med ett blygt leende. Då jag undrade hur lång tid det skulle ta att köra dit, måste jag erkänna att jag kände mig lite trött då jag fick veta att det var 120 kilometer till Corralco; nästan en och en halv timmes bilresa. Men jag överraskades av landskapet längs vägen – det var så vackert med en varierande grönska och små stillsamma byar här och där att jag fick annat att tänka på. Dimman lättade och den blå himlen visade sig. Jag upptäckte då att dimman egentligen var brandrök.

dsc05804-14

Lokala lantbrukare använder den metoden för att göra sig av med resterna efter skörden och bereda marken för nya planteringar, utan att bekymra sig det minsta om miljöförstörelse och markförbättring, trots statens upplysningskampanjer. Vi befann oss i Araucania-regionen, som uppkallats efter Araucaria araucana, en förhistorisk, endemisk tallväxtart som har fått se generation efter generation av chilenare passera där de står och sträcker sig majestätiskt mot himlen. Förutom dessa så kallade chilegranar står popplarna, träd med smala och långa stammar täckta med gula blad, i perfekta rader och sträcker sig mot himlen och ger färg åt horisonten. Jag konstaterade att det också fanns mer än femton källor med varmt och kristallklart vatten i regionen. Vi befann ju oss i ett område med åtta aktiva vulkaner.

ETT FEMSTJÄRNIGT FJÄLLHOTELL

dsc05709-7

Plötsligt körde vi in genom grindarna till nationalparken Malalcahuello-Nalcas och stannade vid trappan till Valle Corralco Hotel & Spa. Jag märkte inte att tiden hade gått! Vi möttes av den typiska arkitekturen för miljövänliga fjällhotell med endast två våningar. Allt är helt byggt i trä och sten från trakten, och omgärdat av en skog av chilegranar. Inomhus bjöd två järnkaminer med lavastenar på ännu mer trivsel i den stora salen med minimalistiska och moderna inredningsdetaljer, som fick oss att vända blicken mot de stora fönstren som vetter mot vulkanen Lonquímay. Jag log nöjt och upptäckte den första hemligheten med varför Corralco är så speciellt.

01072016-dsc05689-9

Den imponerande vulkanen mittemot oss utstrålade en häftig energi, som om den bad om att bli tyglad. Vi togs emot i receptionen med handdukar för att fräscha upp oss före den snabba incheckningen, följd av te och kakor i salongen medan våra väskor bars upp till sviten. För den krävande gästen har hotellet 54 fullt utrustade rum, som är rymliga och bekväma, inklusive fyra rum i superior-kategori och tre sviter. Fjorton av dem är förbundna med varandra och anpassade för familjer. Pastellnyanserna på möbler och inredningsdetaljer harmonierar dessutom med det som finns utanför. Man kan välja mellan att vakna till en utsikt mot vulkanen eller chilegranskogen och tro mig, det är ett svårt val. Oberoende av hur många gånger man sett snö blir den spontana reaktionen att fotografera dessa enastående naturscenerier från sitt stora rumsfönster.

GASTRONOMI I TOPPKLASS

01072016-dsc05542-1

Hungern gjorde sig påmind och vi bestämde oss för att äta lunch innan det var dags för att utforska omgivningarna. Restauranglokalen ligger strategiskt intill chilegranskogen och bjuder på en vacker utsikt genom de stora fönstren, som om vi satt under bar himmel, och har en familjär stämning. Maten står i centrum på Corralco med en meny inspirerad av det lokala och internationella köket, utformad av den chilenska kökschefen Jonathan Elitin. Menyn ändras varje dag och har trerättersmenyer som alternativ med förrätt, huvudrätt och efterrätt. Som förrätt finns det soppa, sallad och skaldjur att välja på och som huvudrätt kött, fisk och pasta. Men det är svårt att bara hålla sig till en efterrätt. Utmärkta viner, i huvudsak chilenska, finns på dryckeslistan, men glöm inte att prova landets traditionella drink pisco sour. Drinken görs på pisco, ett brännvin framställt av druvor.

dsc05538-1

Namnet pisco sour har att göra med citrusfrukterna som blandas i drinken – citron är den vanligaste. Jag undrade om piscon ursprungligen är chilensk eller peruansk och förstod att det fanns en rivalitet mellan länderna då bartendern svarade att den var chilensk och att den var mycket bättre än grannlandets pisco. Oavsett denna oenighet började vi smutta på drinken för att reta aptiten. Här är det vanligt att lägga i färska frukter och låta dem ta smak av drinken.

Vi testade pisco sour med maqui, en blåbärsliknande frukt som brukade plockas av mapucheindianerna, de lokalinnevånare som bodde i regionen innan spanjorerna kom. Därefter med arándano, en röd frukt mer känd som tranbär och med sötare smak, och som avslutning en pisco på äppelros, som har en mildare smak och blommig doft. Provsmakningen retade inte bara aptiten utan gjorde oss också gladare. Jag granskade menyn och valde soppa på zapallo, en slags pumpa, med ost och rostad bröd, ett passande varmt alternativ på vintern. Vid valet mellan biff, fisk och pasta föredrog jag det senare, en ravioli fylld med lufttorkad skinka med sås, ost och champinjoner; vilken njutning! Men den stora finalen är ju efterrätten, som blev en god brylépudding färgstarkt arrangerad med fruktmarshmallows.

TUSEN ÅR TILLBAKA I TIDEN

Mätta och belåtna bad vi hotellreceptionisten att ge oss råd om vad vi kunde göra just då. Personalen som har ansvar för utflykterna vet alltid vad som passar bäst vid varje tidpunkt på dagen, och har koll på väderförhållanden och gästens profil, oavsett om det handlar om att åka skidor, utöva vintersporter eller lära känna reservatet. Eftersom det redan var mitt på eftermiddagen tog vi en liten promenad i skogen fram till den tusenåriga chilegranen. Daniela, vår guide och bosatt i området, berättade för oss och visade hur dessa hundraåriga träd blir till och växer. Det är Chiles nationalträd och har långa frön (från tre till fem centimeter) som växer i en kotte, som innehåller 100 till 150 frön vardera. Endast de som faller helt vertikalt ner till marken kan börja gro. De andra plockas upp från marken och används för att laga diverse lokala rätter, inklusive pisco sour.

02072016-dsc05861-17

Chilegranar växer ungefär en centimeter per år och brukar kallas levande fossil på grund av att de lever så länge. De symboliserar styrka och uthållighet, eftersom de redan som unga plantor kan klara växlande väderförhållanden och iskyla. Tillväxttakten hjälper specialister att bestämma den ungefärliga åldern på varje träd, och i skogen kunde vi se exemplar som var 400, 600 och 800 år gamla, ända upp till den 1200 år gamla urgranen, alla granars moderträd, som är cirka fyrtio meter hög. När chilegranarna är unga liknar de vanliga granar, men då de växer tappar de sina nedersta grenar och får sitt säregna utseende. Naturen är så perfekt ordnad att bladen på grenarna växer symmetriskt enligt teoremet för sfäriska skal (som Isaac Newton bevisade), på samma sätt som snäckskal.

01072016-dsc05637-5

På vägen tillbaka hade vi turen att få syn på en räv, som kallas zorro på spanska, ett bekant däggdjur i Anderna. Räven är ett ensamlevande djur, har grå- eller gulaktig päls och kan väga tolv kilo. När den upptäckte oss ändrade den riktning och försvann in i vegetationen. På grund av höjden över havet går solen ner tidigt bakom vulkanen i Corralco, ungefär klockan halv fem på eftermiddagen. Vi tittade på solnedgången på tillbakavägen och använde resten av dagen till att uppleva spaavdelningen.

EN VÄLFÖRTJÄNT AVKOPPLING

02072016-dsc05951-19

I lokalen finns ett komplett träningscenter, relaxavdelning, inomhusbassänger och en stor bubbelpool, som alla har jättestora fönster mot omgivningarna och Lonquímay i bakgrunden. Till detta kommer en utomhusbassäng som ligger och väntar på sommarens badgäster. Man kan få en avslappnande massage av en yrkesmassör och sedan dyka ner i den uppvärmda och belysta bassängen, samtidigt som mörkret faller utanför. Jag kände hur jag fylldes av frid och lugn.

Helt klart kommer det här att vara platsen du vill återvända till på eftermiddagen efter dagens aktiviteter. Om det fortfarande är lite tidigt och din familj har energi kvar har hotellet en spellokal med sällskapsspel och en biosalong med tjugofem sittplatser. Det är förresten Corralcos publikdragare där sydamerikanska familjer och par njuter av anläggningens lugn och infrastruktur. Förvänta dig inga nattklubbar, men receptionisten har förslag på kvällspromenader i området för den som vill ha mer liv och rörelse. Med nya krafter och lite hungrig fortsatte jag till restaurangen och hörde oväntat musik från baren. Jag blev lite förvånad över att se två musiker spela och sjunga live, till gitarr, saxofon och piano, samtidigt som eldstaden sprakade i en nisch bredvid. Det gav en idealisk stämning för att dricka lite chilenskt rödvin före middagen. Mätt och belåten väntade sedan den varma sängen på mig för en god natts sömn efter ännu mera mat och dryck efter showen.

DAGS FÖR SKIDÅKNING

Skidåkning i Corralco Chile Foto: Press

Foto: Press

Nästa dag vaknade jag till ett bländande vitt landskap som gav mig lust att stiga upp för att åka skidor, dock inte med mina egna utan hyrda. Efter en stadig frukost körde en minibuss mig till skolan längst ner i skidcentret. Där går det att hyra skidor för olika erfarenhetsnivåer, snowboards och snöskor, förutom hela uppsättningar med vattentåliga kläder, alla av märket Columbia. Sex skidlifter försörjer tjugonio backar för alla slags erfarenhetsnivåer och leder också till off pist-området.

Corralco anses vara den bästa destinationen för att lära sig skidåkning. Det finns tio stycken femtio meter breda backar utan naturliga hinder, med en bekväm lutning för nybörjare. Då upptäckte jag den andra hemligheten med varför Corralco är så populärt: backarna är rejält breda och oftast tomma från måndag till fredag, och man känner sig som herre på täppan i ordets rätta bemärkelse. På helgen är det mer liv och rörelse med dagsbesökare, men det är ändå lätt att åka nerför utan problem och undvika köer vid skidliftarna. Eftersom skidorten ligger långt ifrån större städer har gästerna i praktiken alla utrymmen för sig själva.

På kursen “Lär dig här, Lär dig bra” visar de erfarna och erkända instruktörerna under två timmar hur man åker skidor. Sedan klarar man att åka i nybörjarbackarna, menar Andrés, skolans chef. Med mer än tjugo års erfarenhet har Chino, som han brukar kallas, redan hunnit undervisa på de mest berömda skidorterna och tränat filmstjärnor i Hollywood. Det finns särskilda kurser för äldre, funktionshindrade och barn. De sistnämnda tas särskilt om hand i Corralcos miniskola. Under tiden som deras föräldrar åker skidor ägnar sig den snälla personalen åt barnen och lär dem glida fram på skidor för första gången.

Ett annat alternativ är att lämna barnen hos barnvakterna i barnrummet inne på hotellet. Årets nyhet är tubing, att åka i uppblåsta gummiringar som glider över snön; jätteroligt! Erfarna skidåkare lockas av den bättre typen av snö, pudersnö, och de vill gärna åka i de högsta och brantaste backarna eller åka off pist för att utforska området. I och med köpet av en ny Park Bully har Corralco i år en Snow Park av högsta kvalitet, till fristilsutövarnas förtjusning. Och om du skulle vilja variera dig kan hotellet erbjuda längdskidåkning, vandringar med snöskor, utflykter med snöskotrar och till och med att åka snowboard. Restaurangen Zorro con Botas, döpt efter den inhemska räven, ligger längst ner i skidcentret. Där finns rikliga och vällagade rätter för en lunch- eller mellanmålspaus för den som vill åka skidor hela dagen.

NÄR DET INTE ÄR VINTER

dsc05804-14

Corralco förvandlas till ett surrealistiskt landskap med smältande snö när skidsäsongen är över. De väl avgränsade årstiderna gör det möjligt att lära känna de olika faserna i nationalparken Malalcahuello-Nalcas. På de lägsta höjderna finns det stigar som leder till laguner och vattenfall med kristallklart vatten på vandringar genom tall- och granskogar. En utflykt på tre timmar från hotellet leder till den vackra Pehuenco-lagunen, där det finns ett vattenfall. På sommaren får man inte missa att åka ut en morgon i kajak på Cautín-floden som flyter nära hotellet. Cyklister kan trampa fram längs en gammal nedlagd järnväg som gjorts om till Malalcahuellos cykelväg.

Vägen löper genom otroliga landskap och tunnlar. Tack vare den vulkaniska marken bildar den svarta sanden och de svarta klipporna en skarp kontrast till den vita snön högre upp. Avsluta din resa med att vandra stigen till toppen av kratern Navidad, som uppstod då Lonquímay blev aktiv den 25 december 1988. Det blev inget utbrott, utan magman fick markskorpan att höja sig och en krater att bildas.

Jag kände mig som om jag befann mig i en förtrollad värld med chokladtårta fylld med grädde, unika bilder som jag tar med mig som minne av en av de mest märkvärdiga och säregna platser jag varit på. Därmed har jag avslöjat Corralcos tredje hemlighet: skidortens natursköna scenerier.

Skynda dig dit innan platsens upptäcks av massturismen.

För mer information:
www.corralco.com

Kommentera via ditt Facebook-konto

UPP
Translate »