EUROPA

SKIDÅKNING I VÄRLDSARVET

Dolomiternas skönhet och dramatiska formationer som klyver horisonten i två, ett av världens största skidsystem, bubbel och utsökt mat i backarna. Italiensk skidåkning bjuder på utsökta upplevelser.

Det finns redan löfte om vår i luften när vi landar i Venedig. De värmande solstrålarna kämpar febrilt för att väcka vinstockarna vi passerar på vår väg mot resans mål – Dolomiterna. Druvorna ska bli till prosecco, denna bubblande dryck som svenskarna med största nöje svalkar strupen med.

Ett par timmar senare börjar bergen torna upp sig och vägarna får allt skarpare kurvor samtidigt som snön gör sitt intrång. Vårt mål är Val di Fassa och Val di Fiemme i provinsen Trentino.

Dolomiterna i Sydtyrolen är ett av världens främsta skidsystem. Ett världsarv där Italien och Österrike möts. Dolomiterna är italienskt enligt kartan men det här är Sydtyrolen, en plats som delar två kulturer, två mattraditioner och tre språk.

Det var först på 1800-talet som italienarna avancerade norrut och geografiskt slukade bergskedjan. Dessförinnan var Dolomiterna en del av det tyskspråkiga habsburgska riket, det vill säga Österrike, och hela vägen in på 1960-talet kämpade man med att få återgå till det. Än i dag föredrar lokalbefolkningen tyska framför italienska, och talar ännu hellre sitt alldeles egna språk ladin. Både ortsnamn och skyltar har ofta båda språken representerade och ladin lärs fortfarande ut i skolorna. Alpstugorna kallas exempelvis både hütte och rifugio på samma självklara vis som det finns både knödel och pasta, snaps och rödvin på menyerna.

Aperitivo i backen

Att åka skidor i Dolomiterna är att åka skidor ”the Italian way”. Det är åtminstone kravet som kommer från vår skidguide Martino när morgon blir till förmiddag och molnen spricker upp och målar himlen klarblå. Ljuset klyvs av en och annan kyrktornsspira och kalkstensbergens taggiga toppar.

Dolomiternas bergskedja är minst sagt imponerande.

Här, på en av topparna, spelades ”Cliffhanger” in och det är enkelt att förstå varför. Bergens stup gör vyn minst sagt dramatisk – och inbjudande. Sommartid är det här en utmärkt plats för både vandring och cykling.

Efter en dag i backen följer jag med Martino till hans favoritplats för en aperitivo. Vi dricker varsitt glas av Trentodoc, den lokala spumante som uteslutande görs av chardonnaydruvan. Till det lövtunna potatischips, salami och oliver. The italian way även där, alltså.

Trentodoc är den dryck som främst intas här, förutom den lokala grappan som presenteras i en hel del oväntade smaker. Jag väljer stensöta som med en svag smak av anis lämnar en fräsch eftersmak. Mest udda är lupingrappan som består av ugnstorkade blomblad som sedan får dra i femtio dagar innan den skålas i under långa, italienska middagar.

Den lokata grappan kommer i många olika smaker.

Omgivningarna tar andan ur de flesta. Med tanke på utsikten känns priserna humana för en svensk, men dyra för en italienare. En varmrätt går på nästan 200 kronor, men då sitter du också med utsikt över Dolomiternas berg som färgas rosa om du väljer att avnjuta kvällsmaten här. Ett annat tips är Ristorante Malga Panna i grannbyn Moena, där du med utsikt över hela hela byn kan äta mat på Guide Michelinnivå med utsökt service. Alpstugekänslan finns dock kvar och ramar in din måltid på bästa sätt.

Med snöskor kommer du mycket närmare naturen.

Närmare naturen med snöskor

Dagen därpå snörar vi på oss snöskor och tar sikte på ännu en nästan smärtsamt perfekt vinterdag. Solen värmer, snön är fluffigt mjuk och gnistrande. Vi ömsom trillar, skrattar, står tysta och tittar ut över Dolomiternas toppar, som om möjligt ser högre ut än vad de är på grund av sin karaktäristiska form med nästan helt raka bergskanter. Sommartid gör denna egenskap dem ultimata för klättring.

Det finns gott om alternativ med Via Ferrata-klättring som passar alla nivåer. Men nu är det vinter och vi hinner inte gå många steg med våra snöskor förrän vår guide hittar vargspår i snön. Vandringen fortsätter och är bitvis tuff på grund av lutningen. Vi glider nedför branter och tar lätta steg på tårna uppför. Efter ett par timmar stannar vi till vid sista utposten, Cogoi, före trädgränsens slut. Solen värmer så intensivt att vi tar av oss till t-shirts och lutar oss mot klippväggen med en utsikt som aldrig gör ögat besviken.

Vi ser hur extremskidåkare kastar sig ut offpist en bit bort från oss men ingen av oss är särskilt avundsjuk. Vi är snarare oväntat nöjda med att befinna oss på snöskorna, som mest liknar en variant av korta plastskidor med vassa taggar undertill. Skälet till det är självklart det ljuvliga vädret men även att vi får möjlighet att njuta av Dolomiternas sällsamma natur på ett mer behagligt och nära sätt.

Flera gånger stannar vi upp och tittar på djurspår och på Dolomiternas dramatiska toppar som klyver horisonten. Om du inte redan är naturromantiker så blir du det garanterat här.

FAKTA

Trentino
Provinsen Trentino och orten Canazei ligger i nordöstra Italien på gränsen mot Österrike med bergskedjan Dolomiterna som gigantisk kuliss.

ÅK HIT
Flyg från Stockholm eller Köpenhamn med KLM via Amsterdam eller Lufthansa via Frankfurt till Venedig eller Innsbruck. Det går även att flyga via Milano, Bergamo, Verona och München. Res vidare från flygplatsen med hyrbil eller buss.

BO
Det charmiga boutiquehotellet Chaletvites är visserligen litet men innehåller allt som krävs för att leva upp till den alpstugekänsla du vill ha vid skidåkning. Trädetaljer, rejäl frukost, levande brasa i lobbyn och ett litet spa för att mjuka upp ömmande muskler.  www.chaletvites.it

SÄSONG

Snön lägger sig i oktober-november, och fram till april kan du njuta av utmärkt skidåkning i ett av världens största skidsystem.

SPRÅK
Tre: italienska, tyska och det lokala språket ladinska. Orter och platser har därför ofta flera olika namn.

VALUTA
Euro.

För mer information: www.visittrentino.it

Foto: Lina Skandevall
UPP
Translate »