NORDAMERIKA

THE LUDLOW I NEW YORK

När ett hotell är så bra att resans mål i sig blir hotellet. När du lämnar frukosten, går ut genom dörren men känner att du redan längtar tills du ska få komma tillbaka in igen – då är alla våra hotellönskningar uppfyllda. Så är det på The Ludlow och undertecknad vill egentligen bli en möbel där och aldrig behöva checka ut.

Vad är det egentligen som gör ett hotell så mycket mer upplevelserikt och minnesvärt än ett annat? Sitter det i designen, servicen, atmosfären eller i den perfekt pressade juicen på frukosten? För mig är det kombinationen. När allt stämmer, när designen går ihop med atmosfären och när omsorgen om detaljerna är det som skapar hotellets själ. Just själen är viktig, finns inte den spelar det ingen roll om hotellet har fem, sju eller tio stjärnor.

1570 The Ludlow

En del hotell får en att tappa hakan, det är pampigt, det är storslaget och det sparas inte på någonting. Du vill gärna vara gäst för ett dygn eller två för att få upplevelsen, men det är ändå inte riktigt ”din” typ av ställe. Sedan finns det hotell som The Ludlow, där du stiger in i foajén och känner att här – här vill du stanna. Atmosfären välkomnar på exakt rätt sätt, inramningen är tillfredsställande in i minsta detalj. Du bara vet det redan vid första anblicken: här kommer vi att trivas. Det finns de som anser att hotell, nej det är ändå bara en plats jag ska sova på. Jag tillhör icke denna skara. Långt ifrån. För mig är hotellvistelsen en väldigt stor del av resan, men med det sagt behöver kostnaden inte överstiga förnuftet. Jag är smått allergisk mot hotell som tar osunt mycket betalt för en natt utan att egentligen leverera något särskilt. Femstjärniga hotell som stoltserar med personlig butler göre sig icke besvär om nu inte denna butler råkar vara något alldeles speciellt. Det är inte butlern som gör det, det är känslan och jag kan inte nog understryka hur viktig denna känsla är. The Ludlow har känslan och den genomsyrar varje partikel av vår vistelse.

1570 The Ludlow

Få städer är så besatta av hotell som New York och att hitta en stil som gör att du sticker ut här är inte det lättaste. Inklämt i de trånga, livliga kvarteren kallade Lower East Side finner ni The Ludlow. 187 rum trängs, likt allting gör i New York där yta är det man har minst av, i denna coola byggnad. Man har valt att ha kvar den industriella downtown-känslan som omger kvarteret, men givetvis adderat en och annan twist. Just i den här delen av New York är byggnaderna inte så höga, vilket gör att du i ett hotell som detta ändå kommer upp och får den där magiska utsikten. Den man så gärna vill åt när man rest hit.

 The Ludlow är lillebror till The Bowery och The Marlton, vilket skänker en behaglig trygghet i att servicen kommer vara top-notch. Har man äldre syskon som dessa finns inget utrymme för slarv, då gäller det att leverera, visa att man tagit till sig av sin uppfostran. Det är mörkt, det är rustikt men det är ändå varmt välkomnande. Trätaket med sina gedigna takbjälkar, de stora lyktorna och de väl insuttna lädersofforna. Receptionen ter sig lite smått otäck och väldigt respektingivande men killen bakom är så charmant avslappnad och trevlig att det hotfulla snabbt byts ut mot värme. Hotellet har fyra olika rumskategorier: Studio, Terrace, Loft eller Penthouse, där den sistnämnda givetvis är lite extra allt. Den behöver man också boka för minst två dygn medan det går utmärkt att bo endast ett dygn i de andra rummen. Vi bor ett dygn i Studio och ett i Terrace som, vilket namnet antyder, också har en terrass. Exakt en sådan terrass man vill att ens New York-boende ska ha. Älskar känslan av att hänga på terrassen, kanske ta ett glas vin eller en kaffe och bara titta ut över stadens myller. Att vara en del av den unika pulsen New York ståtar med. Oslagbart.

1431 Ludlow Hotel

 På nedervåningen inryms restaurangen Dirty French, vilken bland annat drivs av signaturkockarna Mario Carbone, Jeff Zalaznick och Rich Torrisi. En klassisk fransk bistro med rosa neonskylt där gästerna tålmodigt väntar i en månad för att få ett bord. För oss ett alldeles utmärkt stopp för en cocktail, även om vi inte lyckades få något bord den här gången. The Ludlows egen bar ”The Lobby Bar” är även den riktigt trevlig, med ett extra stort plus för att man kan få lite god nattamat på kvällskvisten, samt att terrassen utomhus är öppen året runt.

1495 Dirty French/The Ludlow

Ett annat plus delas ut för takterrassen. Även om det när vi var där var lite för kallt för att ligga i en av liggstolarna är det alltid en magnifik känsla att få tillgång till takterrasshäng när man befinner sig i den här staden. Hela känslan här är magnifik på ett lite industriellt, rockigt sätt med en rustik tvist. Lagom rått, inte avskalat men rockigt ”hårt” på ett coolt sätt som tilltalar mig mycket. Marshall-högtalare i taket, genomtänkt belysning, skinnmöblerna och snygg konst. Mycket tegel på uteplatsen, klätterväxter och så pricken över i:et, de fullkomligt enastående glaspartierna där man låter fönstren gå från golvet ända upp till taket. Så New York, så glimrande vackert. Jag vill bara sjunka ner i soffan vid öppna spisen, bli en del av inredningen och få stanna kvar här och i skymundan betrakta livet som det är på The Ludlow.

1570 The Ludlow

För mer information: http://ludlowhotel.com

Foto: press på samtliga bilder

 

UPP
Translate »